Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Nyklassicismens arkitektur. Några nya tolkningsförsök, av Henrik Cornell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYKLASSICISMENS ARKITEKTUR
studiet av den franske arkitekten
Claude-Nicolas Ledoux (1736—1806) och hans
verk, som lett Kaufmann på detta
fruktbärande spår. Många av hans
iakttagelser äro givetvis gjorda redan tidigare,
såsom beträffande nyklassicismens
förkärlek för de släta murarna och för den
bestämda avgränsningen av alla former samt
för särskiljandet av delarna ur helheten
och deras behandling som självständiga
ting. Detta till skillnad från barocken, för
vilken helhetskompositionen och alla
delars underordnande under ett stort
ledmotiv äro det väsentliga. Men härutöver har
Kaufmann funnit många träffande bidrag
till nyklassicismens karakteristik, vilka också
belysa meningen i dess reaktion mot
barocktidens uppfattning. Ifrån att ha varit
betraktad som en osjälvständigt imiterande
konstriktning förvandlas nyklassicismen genom
denna nya analys till en, åtminstone till sin
egentliga syftning, synnerligen självständig
arkitektur. Den utmärks först och främst av
att den principiellt vill rensa bort alla för
byggandet främmande drag, vilka spela så stor
roll i barockarkitekturen. Där regerade
bildkonstens principer, nyklassicismen strävar
däremot efter att vara ren arkitektur. Dess
mur är ingenting annat än mur, den
inskränker sig till att avgränsa rummet och ger sig
inte ut för att vara en plastisk komposition,
en organisk helhet av samspelande element
såsom till synes bärande och burna delar eller
i horisontalled rytmiskt återkommande
accenter. Nyklassicismens byggnadskonstnärer äro
allvarliga byggmästare, under det att
barockens arkitekter snarare få betraktas som
regissörer, som formade en byggnads enskilda
motiv, sådana som pelare och kolonner, bågar,
balkar, listverk och fönsteromramningar, till
en väl sammanhållen ensemble av livligt
agerande skådespelare.
Kaufmann menar, att nyklassicismen skapat
I»;
lE
Bild 1. Ledoux. Hus i Parc de Bellevue. Märk, att husets
olika delar äro löst hopfogade som byggklossar.
en mera egentlig och självständig
byggnadskonst än de föregående epokerna. Endast
nyklassicismen och strängt taget endast ett visst
tidigt skede därav håller sig fri från
tendenser, som äro främmande för arkitekturen.
Förhållandet till antiken är endast av
underordnad betydelse, och han anser termen
nyklassi-cism vara missvisande och vill utbyta den
mot den autonoma arkitekturen.
Hans uppfattning har vunnit en icke obetydlig
efterföljd och har bl. a. upptagits i ett par
omfattande undersökningar över
nyklassicis-tiska arkitekter, nämligen Alste Onekens över
Friedrich Gilly och Nils G. Wollins senaste
arbete över Desprez.
De av Kaufmann framställda synpunkterna
kasta onekligen ett nytt ljus över nyklassicis-
Bild 2. Boullée. Utkast till stadsport.
694
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
