- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
702

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Psykoanalysens religionskritik, av Ivar Alm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I begynnelsen levde urmänniskorna i stora
horder, behärskade av en fader, som själv
förbehöll sig rätten till alla hordens kvinnor. Men
en dag sammangaddade sig sönerna, slogo ihjäl
och förtärde på kannibalers vis sin fader. I
denna måltid kommo också positiva känslor
gentemot fadern till uttryck: man ville med
sig införliva den på en gång beundrade och
avundade fadern. Genom att förtära honom
identifierade de sig med honom och tillägnade
sig var och en ett stycke av hans styrka. Så
uppkom totemmåltiden såsom en upprepning
och åminnelse av detta brottsliga dåd. Därmed
var grunden lagd till social organisation,
sedlighet och religion. Ty när man en gång gjort
sig av med fadern, tillfredsställt sitt hat och
sin önskan efter identifiering med den hatade
och beundrade, gjorde sig de ömmare
känslorna återigen påminda. Det uppstod en
»postum lydnad» (»nachträglicher Gehorsam») å
sönernas sida. De återkallade sitt brott, i det att
de för framtiden förklarade dödandet av
totemdjuret — faderssurrogatet — för otillåtet,
liksom umgänget med de till stammen hörande
kvinnorna. Så uppstod ur sönernas
skuldmedvetande totemismens båda fundamentala
taburegler. Samhället vilar sedan dess på denna
skuldkänslas existens. Religionen är grundad
på skuldmedvetande och ånger, sedligheten
dels på nödvändigheten att fylla de krav, som
samhällets bestånd förutsätter, dels på de av
skuldmedvetandet fordrade botövningarna.

Dödandet av totemdjuret skulle sålunda vara
att anse som en upprepning av det
ursprungliga fadermordet och ätandet av detsamma som
en assimilation av faderns kraft. Emellertid
visade sig snart en benägenhet att i dyrkandet
av enskilda människor, som utmärkte sig
framför andra, återupprätta det gamla fadersidealet
i gestalt av gudar. Totemdjurets dödande fattas
nu som ett offer åt dessa. I detta offer
förekommer fadern alltså i dubbel upplaga, dels
som gud och dels som offerdjur. Offret innebär
dels faderns dödande, dels faderns blidkande.
Härifrån är det lätt att draga linjerna till
kristendomen. När Kristus, sonen — Guds Lamm
som borttager världens synder — offrar sitt liv
åt fadern till försoning för världens synd, så
ligger däri, menar Freud, ett erkännande av att
den synd, som skulle sonas, var det
ursprungliga fadermordet. Men med samma gärning,
som bjuder fadern den största möjliga
gottgörelse, uppnår också sonen målet för sina
önskningar gentemot fadern. Han blir själv
gud vid sidan av eller rentav i stället för
fadern. Sonreligionen avlöser fadersreligionen.
Och i offermåltiden, nattvarden, åtnjuter
brödraskaran icke faderns utan sonens kött
och blod och identifierar sig därigenom med
honom. Den kristna nattvarden är sålunda i
grunden ett förnyat avsättande av fadern, en
återupprepning av det brott, som skulle sonas.

Det uppslag, som Freud härmed givit för en
psykoanalytisk tolkning av den kristna
dogmhistorien, har fullföljts framför allt av Theodor
Reik. Denne har dragit ut linjerna både bakåt
och framåt i historien och tror sig redan i den
mosaiska religionens grundläggning kunna
spåra ett visserligen misslyckat försök att
grundlägga en sonreligion genom revolt mot
fadern = Jahve. Vad som misslyckades för
Mose lyckas däremot för Kristus. Hos Jesus
själv konstateras en dubbeltydig inställning
gentemot fadern. Vi se honom å ena sidan
pietetsfullt iakttagande fädernas religion, å
andra sidan görande Människosonen till herre
t. o. m. över sabbaten. »Jag och Fadern äro ett»
uttrycker både en öm identifiering med fadern
och en strävan att ersätta honom. Den
dogmhistoriska utvecklingen upprepar samma tema
i olika variationer. I gnosticismen, som ville
degradera fader-guden till ett lägre väsen,
sköt son-religionen ett brådmoget skott, mot
vilket den unga kyrkan värjde sig. Den judiska
fadersreligionen konserveras däremot i
judekristendomen och den adoptianska kristologien,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0744.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free