Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Psykoanalysens religionskritik, av Ivar Alm - Bolidens gruvsolarium, av J. Pontén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyrkar är Logos, hans tusensårsrike
kännetecknas av intellektets primat. »Det vore en
illusion att tro att vi från något annat håll skulle
kunna få det som vetenskapen icke kan giva
oss.» Angående vetenskapens möjlighet att
skänka mänskligheten fred och lycka har
Freud på senare tid uttalat sig ganska
pessimistiskt. I »Das Unbehagen in der Kultur»
(1930, sv. övers. 1932, »Vi vantrivas i kulturen»)
har han i synnerhet uttalat sina dubier om
intelligensens förmåga att komma till rätta med
aggressionsdriften, vilket ådragit honom hans
marxistiska vänners misshag.
Religionen står och faller med antagandet
av en irrationell inre verklighet av objektiv
natur. För en sådan finnes ingen plats inom
den ortodoxa psykoanalysen. Däremot arbetar
C. G. Jung i Zürich och hans analytiska
psykologi med denna förutsättning. Bakom de
personligt färgade komplexen i människans
psyke uppdagar han autonoma psykiska
gestaltbildningar av objektiv natur. Av denna
art är Gudsbilden, som icke saknas hos någon
människa, om den än ofta är omedveten eller
draperad i främmande dräkt. Ett rätt religiöst
förhållningssätt blir från denna förutsättning
ett villkor för själslig hälsa, icke ett bevis på
motsatsen. Jung har bland sina patienter över
35-årsåldern icke funnit en enda, vars neuros
icke ytterst bottnade i bristande religiös
anpassning, alltså en anpassning till en inre
realitet, som framträder i symbolens form.
Ateismen är icke kulturutvecklingens sista
ord. Den är blott en efemär och lokalt
begränsad företeelse. Härmed är emellertid ej
sagt, att icke psykoanalysens religionskritik,
om den än är blind för det äl’ia i religionen,
icke är desto mer skarpsynt för dess avarter
och utväxter. Denna kritik förtjänar att tagas
på fullt allvar. Men att företräda hela den
vetenskapliga sanningen om religionen kan
den icke med rätta göra anspråk på.
Ivar Alm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
