Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Det forntida Stockholm. I belysning av nyare fynd, av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
Bild 6. Karta, utvisande fördelningen av land och
vatten i Stockholmstrakten omkring 600 e. Kr.
Platserna för fynd från tiden omkring år 500 samt
500-och 600-talen angivna (utom för Stadsholmen, vars
läge angivits genom en pil på Södra landet). + = kyrka.
Efter E. Granlund.
Hornstull i Brännkyrka församling ett av minst
c:a 65 gravar bestående gravfält. Bland
gravarna märkas fyra större högar. 1937 undersökte
dr Hansson den största av dessa högar med
en bottendiameter av 14,c—17,5 m och en höjd
av 2 m; undersökningen bekostades av Förenta
Staternas dåvarande generalkonsul i Sverige
E. L. Ives. Det visade sig, att här icke mindre
än sex begravningar ägt rum och att högen
uppstått på så sätt, att en hög och ett
jordblan-dat röse sammanbyggts till en ny hög, i
vilken fyra begravningar försiggått, varvid högen
så småningom ökats på höjden. Dessa senare
ha ägt rum först på 1000-talet. Men de två
tidigaste voro betydligt äldre, i det att den ena
av de ursprungliga gravarna anlagts under
förra hälften av 600-talet, den andra under
senare hälften av samma århundrade. Båda
gravarna voro brandgravar av typiskt utseende.
I den äldre hittades bl. a. delar av en benkam,
c:a 50 pärlor av glas, glasfluss och ben (en av
brons) och ett lerkärl. I den yngre anträffades
rester av en hel rad bronssmycken, bland vilka
kunna urskiljas ett armband och två dräkt-
beslag, förenade genom en kedja; smyckena
bära rik ornering av stiliserade djurfigurer
eller geometriska motiv. Vidare kunna anföras
bitar av en benkam och pärlor av glas,
glasfluss och brons samt rester av ett lerkärl.
Som vi se, har det alltså funnits bebyggelse
nära intill det nuvarande som stad bebyggda
Stockholm under tiden omkring 500 e. Kr. och
under 500- och 600-talen. Fynden gruppera sig
i nordväst (Norrbacka, Hagalund), väster
(Bromma flygfält) och sydväst (Ersta) om
staden. Men det är endast ett begränsat antal
utgrävningar, som hittills utförts i
Stockholmstrakten, och å andra sidan ha de senaste årens
inventeringar visat, att i Stockholmstrakten
finnes ett stort antal gravfält, vilkas yttre
karaktär är likartad med de nyssnämndas; efter
allt att döma bör det därför ha varit en rik
bebyggelse i Stockholmstrakten före
vikingatiden. Men under sådana omständigheter vågar
man anse, att fynden från Norrbacka,
Hagalund, Bromma och Ersta ge ökad vikt åt
guldfyndet i Gamla staden. Det är icke troligt, att
detta endast är ett vittnesbörd om en rent
tillfällig vistelse på holmen, det bör snarast fattas
så, att holmen spelat en viss roll i en trakt med
en rikare fast bebyggelse. Hade man under
Stockholms bebyggelse i äldre tid tillvaratagit
fynd, skulle vi säkerligen känna åtskilliga
gravfynd från olika delar av det som stad bebyggda
Stockholm.
Men det framgår också av de geografiska
förhållandena, att Stockholmstrakten vid
mitten av det första årtusendet e. Kr. fått en ökad
betydelse.
Vid den tidpunkt, omkring år 500 e. Kr., då
ringen från kvarteret Cepheus kom i jorden,
stod vattnet i Stockholmstrakten 6—7 m högre
än nu. Mälaren hade tidigare haft flera utlopp,
men under tidernas lopp hade det ena efter det
andra torrlagts. Så småningom hade blott
utloppen vid Södertälje och Stockholm kommit
att kvarstå. Men det anses av geologerna, att
713
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
