Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Det forntida Stockholm. I belysning av nyare fynd, av Birger Nerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLM
det förstnämnda uppgrundats senast omkring år
500 e. Kr. Hädanefter gingo utloppen alltså
endast i Stockholmstrakten. Men detta
förhållande bör i hög grad ha ökat dennas betydelse.
I Stockholmstrakten funnos emellertid tre
möjligheter för utfarten. Den viktigaste måste
ha gått över nuvarande Norr- och Söderström.
Men det existerade dessutom en led över
Skanstull, och en gick över Ulvsundasjön in i
Bällstaviken med fortsättning över nuvarande
gränsen mellan Sundbyberg och Duvbo
österut till Brunnsviken. Det är säkerligen icke en
tillfällighet, att platserna för fynden från 400-,
500- och 600-talen ligga utmed dessa leder:
Gamla staden invid Norr- och Söderström,
Ersta intill Skanstullsleden, Bromma,
Hagalund och Norrbacka intill den nordliga leden
och Brunnsviken.
De senaste årens arkeologiska fynd synas
även ge ökad vikt åt de äldsta litterära
uppgifterna om Stockholm. I dessa, som föreligga
i isländska och norska källor, bär, som bekant,
Stockholm, d. v. s. Staden mellan broarna eller
antagligen ursprungligen de låga södra
partierna av Stadsholmen, namnet Agnefit. Andra
leden i detta namn betyder »lågt och sankt
strandparti». Holmen skulle ha fått namn efter
konung Agne av Ynglingaätten, vilken efter ett
härnadståg till Finland, där han rövat en
hövdings dotter, firade bröllop med henne här
men rusig efter festligheterna hängdes av
henne och hennes män i ett guldhalssmycke.
Jag har i några skrifter velat visa, att Agne är
en verklig person, vars död infallit i början
av 400-talet, och att berättelserna om honom
i stort sett äro riktiga. På Agnefit skulle
även en annan tidig händelse ha passerat. Vi
minnas den romantiska sagan om sveakämpen
Hjalmar och hans trolovade Ingeborg,
sveakonungens dotter, om vilka även berättas i en
isländsk saga, som återgår på en mycket
gammal dikt. När Hjalmar drar ut att strida med
Angantyr och hans bröder, tar han avsked av
Bild 7. Karta, utvisande fördelningen av land och
vatten i Stockholmstrakten omkring år 1200. Efter
E. Granlund.
Ingeborg på utsidan av Agnefit. Även här har
jag tidigare sökt visa, att det rör sig om
verkliga personer och händelser och att dessa timat
längre fram på 400-talet.
Det är klart, att de ovan omtalade
arkeologiska fynd, som gjorts på Stadsholmen och i
Stockholmstrakten, icke kunna direkt bestyrka
riktigheten av berättelserna om kung Agne och
Hjalmar och Ingeborg. Men dessa fynd, liksom
de resultat geologerna kommit till, nämligen
att senast omkring år 500 Mälarens enda utlopp
kom att gå över Stockholmstrakten, bidraga till
att öka rimligheten av dessa sagors historiska
värde.
Under vikingatiden (c:a 800—c:a 1050 e. Kr.)
har Stockholmstrakten ytterligare tillvuxit i
betydelse. Ett stort antal fynd på gravfält,
belägna inpå gränserna till det som stad bebyggda
området, liksom skatter av silver och enstaka
föremål av guld och silver, brons och järn,
funna inom eller utom detta område, vittna
därom.
Någon stad har emellertid aldrig uppstått på
platsen för det nuvarande Stockholm under
forntiden. Det var först sedan avloppen över
Skanstull och mellan Sundbyberg och Duvbo
714
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
