Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Kriget - Ryssland, Polen och Baltikum. Avtalen om den ryska framstöten mot väster, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
namnes ett gräns- och vänskapsfördrag,
fastställer gränslinjen i fråga som definitiv och
konstaterar, att den statliga nyreglering, som
blivit erforderlig, skall ombesörjas av den
tyska regeringen i områdena väster om
gränslinjen och av den sovjetryska regeringen i
områdena öster om linjen. De båda regeringarna
betrakta den kommande regleringen som en
säker grundval för en utveckhng av de
vänskapliga förbindelserna mellan de båda folken
och avvisa inblandning av tredje part i
delningen. Samma dag ställde de båda
utrikesministrarna i en särskild skriftväxling i utsikt, att
ett varuutbyte skulle upptagas mellan de båda
länderna enligt ett nytt ekonomiskt program,
varom underhandlingar senare öppnats. Den 4
okt. följde så ett tilläggsprotokoll om en
gräns-kommission för gränsens utstakande i detalj.
Sedan sovjetryska regeringen väl kommit in
på den aktiva linje, varom framstöten i Polen
vittnade, riktades dess intresse även mot Polens
grannmakter i norr, de baltiska staterna. Dessa
hade liksom större delen av Polen före
världskriget tillhört det gamla Tsarryssland och för
detta rike haft en alldeles speciellt viktig
betydelse, då de gåvo Ryssland viktiga flottbaser
och kustpositioner vid Östersjön. När de vid
världskrigets slut avskildes från Ryssland, blev
detta land i fortsättningen dömt att nöja sig
med ett jämförelsevis smalt fönster mot det
baltiska havet. Det har varit en öppen fråga
om Ryssland i längden skulle finna sig i detta
tillstånd. Höstens händelser ha givit vid
handen, att den asiatiska inriktning, som den ryska
utrikespolitiken i åtskilliga år till synes haft,
icke betytt, att de europeiska intressena skulle
för all framtid skjutas å sido. Den ryska
regeringen hade emellertid säkerligen knappast
själv kunnat ana, att en förnyad framstöt
västerut skulle kunna ske under så överraskande
gynnsamma omständigheter. Utan att behöva
lossa ett skott har Ryssland med Tysklands
medgivande återtagit den militära kontrollen
över sina gamla baltiska provinser och
därigenom skapat förutsättningen för att ånyo bli
en inflytelserik östersjömakt.
Detta har skett genom en serie
överenskommelser med de baltiska staterna, vilkas
självständighet alltjämt upprätthålles till namnet
om också icke till gagnet. Början gjordes med
Estland, som efter förhandlingar i Moskva
mellan utrikeskommissarien Molotov och den
estniske utrikesministern Selter förmåddes att
ingå ett fördrag den 28 sept. Den i fördraget
stipulerade ömsesidiga hjälpen skall givas, när de
båda makternas sjögränser åt Östersjön eller
deras landgränser via republiken Lettlands
territorium bli föremål för ett direkt anfall eller
hot om anfall från en europeisk stormakt.
Estland förklarar sig villigt att till Ryssland
arrendera ut militära baser på de estniska
öama Ösel och Dagö och i staden Baltischport
(Paldiski), där Ryssland i övrigt tillätes att
hålla garnisoner och luftstridskrafter. Dessas
storlek skall närmare bestämmas genom en
särskild konvention. Parterna förplikta sig
vidare att icke sluta någon allians och att
icke deltaga i någon koalition, som är riktad
mot endera av dem. Det förklaras
vidare, att bestämmelserna i detta fördrag icke
skola medföra någon inskränkning i parternas
suveränitet och särskilt icke i deras ekonomiska
system eller konstitutionella struktur.
Fördraget skall gälla i tio år.
Samtidigt avslöts emellan Estland och
Ryssland ett handelsfördrag, åsyftande en ökning
av varuutbytet mellan de båda länderna.
Fördraget medger Estland vidare att använda de
ryska vattenvägarna till Murmansk och Svarta
havet och fattar även i sikte, att transiteringen
av ryska varor genom Estland skall ökas.
Det dröjde icke länge, förrän ryska trupper
inmarscherade i Estland och togo sina nya
positioner i besittning (se ovan, sid. 731).
Med Lettland avslöt Ryssland ett liknande
fördrag den 5 okt., sedan den lettiske utrikes-
736
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
