Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Liberia. Afrikas negerfristat, av Gustaf Bolinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERIA
Water street, Monrovias förnämsta affärsgata.
Liberia är ett land utan eget mynt. Engelskt
mynt är i cirkulation, men man räknar i
liberi-anska dollars, vilkas kurs fixerats till 4,80
dollars för ett pund sterling. Finanserna
kontrolleras numera av en amerikansk rådgivare, medan
en annan amerikan har uppsikt över
tullinkomsterna. Hälsovården är i händerna på en
erfaren ungersk tropikläkare, och armén har
färgade amerikanska instruktörer. Ehuru man
icke har stora möjligheter att anslå summor till
utveckling av kommunikationer, kan man dock
bygga vägar för några tiotusental dollars
årligen. Det är till stor del genom bristen på
kommunikationer, som Liberia icke utvecklats i
takt med de europeiska grannkolonierna, vilka
på intet sätt erbjuda större möjligheter, snarare
tvärtom.
En bilväg om c:a 100 km längd för nu från
Monrovia i nordöstlig riktning, passerar det nu
för landets förhållanden rätt stora Kakata och
skall utdragas till Saniquellie uppemot franska
gränsen. Denna ort är förenad med det längre
söderut belägna Gbarnga genom en något så
när hjälplig bilväg, trafikerad av en enda
lastbil, som man på något sätt lyckats föra dit.
Inom Firestonekoncessionen (på vägen till
Kakata) finns ett vägnät utbyggt. Från en och
annan kustort torde man också kunna köra ett
litet stycke med bil. Eljest få resenärer, där de
icke kunna hålla sig till de bitvis trafikabla
floderna, gå till fots eller bäras i hängmatta.
Sedan några år har Chargeurs Réunis franska
flyglinje, som förbinder Dakar med Pointe
Noire i Franska Ekvatorialafrika, station i
Monrovia, och denna trafik synes fortgå, trots
kriget i Europa, en gång i veckan i vardera
riktningen. Detta gör, att postförbindelserna
med Europa nu äro långt mera regelbundna
och snabbare än förr. Inom landet är detta
ännu icke fallet. Telegraf saknas. Monrovia
har dock trådlös telegrafstation.
Huvudstaden, Monrovia, är landets enda
stadsliknande samhälle, ehuru som nämnts
varje liten by kallas »town». Monrovia torde,
inklusive omgivningar, ha högst 10 000 invånare.
Dess läge är både vackert och gynnsamt på
udden Mesurado. Fem längsgående gator löpa
utmed stranden, och av dem äro tre så jämna,
att man kan köra bil på dem, medan några av
de backiga tvärgatorna äro mera oframkomliga.
Affärsgatan och de europeiska faktorierna
äro belägna nere vid lagunen, medan de vita i
staden bo uppe på höjden, där det är svalare
och mera moskitfritt. Ehuru Monrovia saknar
vattenledning och andra sanitära anordningar
— renhållningen skötes dock nu regelbundet
—, är hälsotillståndet jämförelsevis gott. De
europeiska handelshusen och konsulaten ha
privata vattenledningar och avloppsanordningar.
Monrovia har elektriskt ljus, men det saknar
exempelvis busstrafik, biografer och teater. Flera
kyrkor finnas — liberianerna äro mycket
religiösa. — Övriga samhällen i Liberia äro ganska
obetydliga. Kakata några mil från Monrovia
har, sedan bilvägen kom till, utvecklats till
någonting liknande ett mindre
stationssamhälle. I övrigt märkas kustplatserna Cape
Palmas, Cape Mount, Grand Bassa, Sinoe och
Marshall Junk.
Undervisningsväsendet i Liberia står väl icke
760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
