Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Modergudinnan i psykologisk belysning, av Ivar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERGUDINNAN
domliga såsom son behövde för att stiga ned
från sin himmel och bli en människa av kött
och blod, är här endast ett käril för den
man-ligt-himmelska gudomen. Manligt och
kvinnligt balansera varandra: den Stora modern har
blivit förlöst från sin demoni, från tvånget att
ständigt på nytt uppsluka och förinta sina barn.
Livet har fått en mening, som visar ut över
den ständiga monotona upprepningen och
cirkelgången. Först på en kulturståndpunkt, som
uppbäres av dessa religiösa förutsättningar, är
det över huvud taget möjligt att uppfatta och
förstå en mening i historien, ett historiskt
skeende. Indien saknar som bekant historiskt
sinne.
I Jungs arbete »Wandlungen und Symbole
der Libido» är kampen för en frigörelse från
modern det genomgående motivet, som
betraktas på en gång i sina individuella och sina
kollektiva fasetter. Modern framställes där städse
i sin dubbeltydiga aspekt: hon utgör den stora
faran men är på samma gång förnyelsens källa,
hon »utgör en förblivande och outtömlig
livskälla för den skapande men död för den fege,
ängslige och bekväme».
Psykologiskt sett betyder modern den
omedvetna själsliga urgrunden. Från denna kommer
allt liv, av dess krafter hämtar all skapande
vilja sin förmåga. Men det som ger riktning
och målsättning är anden, medvetandets
förutsättning och princip. De båda äro alltså
hänvisade till varandra. Endast genom samverkan
mellan dem kan individens uppgift lösas.
Motpolen till Indiens moderskult är
västerlandets kult av det rena, abstrakta förnuftet,
löst från förbindelsen med »urbegynnelser och
skaparmakter» (Bertil Malmberg). Säkerligen
har undanträngandet av Gudsmodersbilden från
protestantismens religiösa föreställningsvärld
härvid spelat en betydande roll. Detta
undanträngande var en
följd av att skolastikens
rationella sätt att tänka ej längre hämmades av
kyrkans dogma, om det än tills vidare gjorde
halt vid bibeln. När även dess auktoritet
rubbas, hotas alla religiösa föreställningar av det
rena förnuftets frätsyra. Det har ännu ej gått
upp för så många, att själsliga realiteter icke
avlägsnas ur verkligheten genom att tänkas
bort. Lika litet som jag kan kritisera sönder
bordet framför mig genom mitt tänkande, lika
litet kan jag genom tänkandet förändra min
medfödda själsliga struktur. Visserligen kan
min uppfattning om materiens väsen förändras,
men jag kan dock inte underlåta att räkna med
dess realitet. Denna parallell gäller även det,
som jag skulle vilja kalla den inre realiteten.
Vi måste alltså räkna med att den realitet,
som tagit sig uttryck i tron på modergudinnan,
alltfort på något sätt är för handen och
verkar i vårt omedvetna själsliv. Hon är vad Jung
kallar en arketyp, en nedärvd psykisk
föreställningsform, vars innehåll visserligen färgas av
olika individuella upplevelser, i första hand av
den konkreta jordiska modem, men som ej
endast är ett personligt möderskomplex. Bakom
den personliga moderns drag skymtar en
djupare liggande själslig realitet:
modersarkety-pen. Det är denna, som i religionernas
mytologier konkretiserats i modergudinnans gestalt
på gott och ont. I denna har något bragts
till medvetande och konkretion, som eljest
ligger latent i vårt omedvetna själsliv men på
många fördolda vägar påverkar medvetandet.
Detta är delvis ett individuellt problem;
bundenheten vid modern och dess ödesdigra
verkningar på individens själsliv observerades
redan av Freud, även om denne icke hade blick
för de kosmiska perspektiven utan reducerade
det hela till en familjetragedi. Men det är
också ett historiskt problem av kollektiv
räckvidd. »Det
europeiskt-kristligt-moraliskt-veten-skapliga västerlandet», säger Heyer, »har så
länge odlat logos’ manliga princip, ratio, den
överspända viljan och det rotlösa intellektet,
att nu rent reaktivt motsatsen framträder.»
765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
