Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Nobelprisen - Nobelprisen i kemi, av K. Myrbäck - Nobelpriset i fysik, av Sven Benner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRIS
Antalet kolatomer i terpenmolekylerna är
nämligen alltid delbart med fem.
Som ovan nämnts, förekomma i många
organiska ämnen ringar av kolatomer. Sådana
ringar, innehållande fem eller sex kolatomer,
äro synnerligen vanliga, ringar med annat
antal kolatomer ovanliga. Intill 1926 ansågs, att
ringar med mer än åtta kolatomer över huvud
icke existerade. Genom Ruzickas arbeten har
emellertid visats, att ämnen, innehållande ringar
med 10—30 kolatomer, kunna framställas. Vissa
av dessa polymetylener visa t. o. m. en mycket
hög stabilitet. Märkligt nog förekomma ämnen
med dylika stora ringar i naturen, så t. ex.
zibeton, vilket huvudsakligen förlänar
skunk-djurens sekret dess lukt. Ämnen av denna typ
ha över huvud ofta en utpräglad lukt. Till
gruppen hör t. ex. muskon, den viktigaste
beståndsdelen i mysk. K. Myrhäck.
NOBELPRISET I FYSIK.
Ernest Orlando Lawrence är född
1901, blev 1927 professor vid Yale-universitetet
i New Haven och 1928 vid
California-universi-tetet. Hans vetenskapliga arbete har främst
inriktats på problemet att alstra mycket
energirika kanalstrålspartiklar med hjälp av relativt
låga elektriska spänningar.
Detta skenbart mycket speciella problem har
en synnerligen stor betydelse för den nu så
aktuella gren av fysiken, som benämnes
kärnfysik och som behandlar reaktioner mellan
atomernas kärnor. I analogi med den vanliga
kemien, som behandlar reaktioner mellan hela
atomer eller molekyler, kan man även beteckna
läran om kärnreaktioner som kärnkemi och
betrakta den som en gren av kemien.
Utmärkande för kärnreaktionerna är, att
atomer ombildas till atomer av annat slag,
antingen isotopa med de ursprungliga (alltså
med kärnor av annan vikt men samma
elektriska laddning) eller också till atomer med
E. O. Lawrence.
andra kemiska egenskaper (härvid har
kärnladdningen ändrats). Energiomsättningarna per
atom räknat äro i regel ofantligt mycket större
än vid vanliga kemiska reaktioner, men de
totala omsatta energimängderna äro mycket
små på grund av det relativt ringa antal
atomkärnor, som även i gynnsammaste fall genomgå
kärnreaktioner. Åtminstone gäller detta
förhållandena i laboratorieexperiment.
De flesta kärnreaktioner bero direkt eller
indirekt på sammanstötningar mellan två
atomkärnor. Den elektriska repulsionen mellan
dessa gör, att ett betydande arbete måste
presteras blott för att bringa dem i beröring med
varandra. Om därjämte en stor överskottsenergi
fordras för kärnreaktionen, är det tydligt, att
de kolliderande partiklarna måste ha en mycket
hög energi, motsvarande den, som en elektron
får efter genomlöpande av ett spänningsfall om
hundratusentals eller millioner volt. De från
radioaktiva ämnen utsända partikelstrålarna ha
775
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
