Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Kampen mot skadeinsekter. Den biologiska metoden för deras utrotning, av Ivar Trägårdh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKADEIN SEKTER
skett och överallt med samma glänsande
resultat. Till Portugal sändes t. ex. en laddning från
Kalifornien år 1897, och ehuru blott fem
nyckelpigor överlevde den långa sjöresan, var
likväl detta antal tillräckligt för att uppfödandet
skulle lyckas. Flera sändningar följde på den
första, och i september samma år var
nyckelpigan installerad i nära femhundra trädgårdar.
Numera har nyckelpigan nästan gjort rent hus
bland apelsinsköldlössen i Portugal och likaså
i Italien, Syrien, Egypten, Kaplandet, på
Formosa och Hawaii.
Flera särskilt gynnsamma omständigheter ha
otvivelaktigt bidragit till detta utomordentliga
resultat. Först och främst är sköldlusen en art,
vilken som fullvuxen är fastsittande på sin
värdväxt och ej har möjlighet att undkomma
en fiende. Nyckelpigan däremot är en mycket
rörlig insekt, och dess utvecklingstid är
mycket kortare än sköldlusens, varför den hinner
med flera generationer årligen, vilket
naturligtvis är mycket viktigt för en snabb
förökning. Slutligen livnär sig nyckelpigan
huvudsakligen av sköldlössäggen, vilka fylla
moderdjurets kropp; detta ökar enormt dess
betydelse som kontrollerande faktor, emedan vid
varje måltid ett vida större antal sköldlöss duka
under och därtill innan de hunnit göra någon
skada.
Denna framgång var en framgång på både
ont och gott, ty samtidigt som den utgjorde en
mäktig propaganda för metoden, kom den
många entomologer att underskatta de
svårigheter, med vilka den kunde vara förbunden.
Många felslagna förhoppningar väntade dem,
som trodde, att saken var så enkel, att man,
när en skadeinsekt kom lös i ett främmande
land, endast hade att i dess hemland uppsöka
en lämplig parasit och även importera denna,
så vore bekämpningsproblemet genast löst. Så
enkel är den biologiska metoden ej, och den
har nått sina vidare framsteg tack vare ett
mycket minutiöst detalj studium av de parasitiska
Bild 2. Ägg från parasitflugan Sarcophaga Kellyi på
en bladätande larv. Efter Gaffe.
insekternas biologi jämte utexperimenterandet
av tjänliga metoder att transportera dem
levande över långa distanser.
Skogsentomologen fick tillfälle att pröva den
biologiska metodens användbarhet, när den i
Europa vanliga lövskogsnunnan kom över till
Förenta Staterna. Denna katastrof inträffade
genom ett säreget sammanträffande av
olyckliga omständigheter. I Glenwood, Medförd,
Massachusetts, levde på 1860-talet en fransk
astronom och naturvän Trouvelot, vilken var
anställd vid Harvard-universitetets
astronomiska observatorium. Han sysslade bl. a. med
uppfödning av spinnarlarver och hade den
förflugna idén att kunna frambringa en lönande
silkesmaskodling i Nordamerika genom att
korsa silkesfjäriln med någon härdig spinnare.
Han införskaffade i detta syfte från Europa ägg
av lövskogsnunna för att föda upp dem och
experimentera med fjäriln. Några av dessa
larver, vilka uppföddes i en bur med tyllväggar,
lyckades, man vet ej riktigt hur, praktisera sig
ut i Trouvelots trädgård. Detta skedde 1868
eller 1869, och man måste göra Trouvelot den
rättvisan, att han gjorde vad han kunde för att
få tag i rymlingarna och även annonserade i
ortspressen, men utan resultat. Efter ungefär
tjugu år hade fjäriln fullständigt acklimatiserat
783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
