Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Östgrönlands växtvärld. För 150 miljoner år sedan, av Rudolf Florin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGRÖNLAN D
rätiska s. k. Lepidopteris-zonen. Den yngre
s. k. Thaumatopteris-zonen har uppkallats efter
ett ormbunkssläkte (bild 2) och tillhör liastiden.
Vidare innehålla Scoresby Sound-flororna
åtskilliga med de nutida Cj/cas-palmerna
besläktade växter ävensom representanter för den
sedan krittiden utdöda klassen Bennettitales,
som utgör ett av de intressantaste inslagen i
den mesozoiska erans flora över huvud taget.
Liksom i andra polartrakter voro
ginkgo-väx-terna rikt utvecklade i Östgrönland under
mesozoisk tid, varom Harris’ framställning bär
vittnesbörd. Barrträden slutligen
representeras av ett stort antal släkten och arter, av vilka
somliga erinra om nutidens araukarier och
andra om idegranar, men de flesta tillhöra nu
för länge sedan utdöda familjer och släkten.
Följer man florasammansättningen upp
genom den ifrågavarande serien av avlagringar
vid Scoresby Sound, så visar sig vid en viss
horisont en påtaglig förändring inträda. Var
och en av de bägge flororna innehåller ett
hundratal arter. Den äldre eller
Lepidopteris-floran är mycket enhetlig och bestämt skild
från den yngre eller Thaumatopteris-Boran.
Emellan dessa zoner finnas avlagringar av
mycket obetydlig mäktighet, vilkas flora
saknar särskilda element och endast visar en
blandning av former från Lepidopteris- och
Thaumatopteris-zonerna. Anmärkningsvärt är,
att de båda zonernas floror ur ekologisk
synpunkt te sig likartade. Thaumatopteris-zonen
visar icke någon ny uppsättning av släkten
utan blott andra arter än Lepidopteris-zonen.
I bägge flororna ingå träd, vilkas stammar visa
årsringar, alltså periodisk tjocklekstillväxt.
Nuförtiden växa inga träd i dessa trakter,
beroende på att vegetationsperioden är för kall och
stormarna för kraftiga. Förekomsten av träd
under rät-liastiden tyder på att klimatet då
var ganska varmt, i varje fall sommartiden. I
själva verket medgav det utvecklingen av en
vegetation med nästan luxurierande karaktär.
Bild 1. Del av blad av den förmodade pteridospermen
Lepidopteris Ottonis från Bjuvs stenkolsgruva, Skåne.
Efter E. Antevs 1914.
Däremot finnes intet skäl att tro, att klimatet
skulle varit tropiskt. Den förändring i florans
sammansättning, som konstaterats i
Lepidopte-ris-zonens översta del, har troligen icke sin
grund i någon klimatförändring utan torde
enligt Harris kunna förklaras genom
antagandet, att en vida längre tidsperiod skilde de
båda flororna åt än man tidigare varit böjd
att föreställa sig, under vilken period både
invandring från andra områden och eventuellt
utveckling av nya typer ägt rum.
Under den rätisk-liassiska tiden var floran på
östgrönland, i Skåne och Sydtyskland
(Fran-ken) av överensstämmande karaktär. Skånes
stenkolsförande formation, vars paleobotaniska
utforskande framför allt är knutet till svensken
A. G. Nathorsts namn, utgör sedan 60 år
tillbaka ett klassiskt område för studiet av den
äldre mesozoiska tidens växtvärld över huvud
och florornas succession under rätisk-liassisk
tid. Särskilt genom nyare studier av G. T.
Troedsson över nordvästra Skånes berggrund
har det visat sig, att den rätisk-liassiska lager-
802
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
