Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Kriget - Krigsoperationerna i november 1939. »Nervkriget» i öster och väster - ett krig mot de neutrala, av Erik Zeeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
^Vardö 0 so ......
KM
tr^
l/f^Kirkenes //r^ W FISKARHAtVQN
N 0 E ) jf /
/^Salmijärvi P PolJarnoJ^
’f \ </ RYSSLAND JJ
f MurmanskL
/V (
Skiss över Petsamoområdet.
ryska stridsvagnar, vilka utan tvivel voro av
den lätta, franska Renault-typen (en 37 mm
kanon).
Den ryska östersjöflottan inskränkte sig till
att beskjuta det utrymda Seitskär och kusten
mellan Terijoki och Viborg.
Det ryska flygvapnet skred omedelbart till
basbekämpning och terroriserande krigföring.
Helsingfors bombarderades två gånger, den
första gången med flygblad, den andra med
brand-och minbomber. Även en rad andra orter i
södra Finland anföllos, såsom Hangö, Viborg,
Lahti, Kotka, fabrikerna i Enso och
kraftverket Imatra. Dessa raider företogos självfallet
från det estniska Paldiski, medan de vid
Mur-manbanan stationerade flygstridskrafterna
bombarderade Petsamo och Kemijärvi m. fl. orter i
norra Finland. Några ryska bombplan blevo
nedskjutna.
Med beundransvärt lugn och fast
beslutsamhet mottog det finska folket underrättelsen om
fredsbrottet. Som utsedd överbefälhavare
tillträdde fältmarskalk Mannerheim, ledaren från
1918 års finska frihetskrig, kommandot över
Finlands stridskrafter med generalstabschefen
Oesch och generallöjtnant Österman som
närmaste medhjälpare. Mannerheims proklamation
var manligt kärv, värdig och präglad av tidens
fruktansvärda allvar. Fältmarskalken övertog
befälet i en stund, »då vår arvfiende än en gång
överfaller vårt land».
De militära operationerna ha dock under de
första dagarna (den 30 nov.—5 dec.) efter
krigsutbrottet varit föga betydande. På
Suo-järvifronten såväl som på Karelska näset ha
ryska stridskrafter kämpat sig fram inom de
finska försvarszonernas förterräng, där de lidit
betydande förluster, icke minst genom elden
från kulsprutenästen, genom landminor och
stridsvagnshinder. Ett under den 2 dec.
insättande snöfall har ävenledes bidragit till att
fördröja ryssarnas framryckning. Häftigast synas
striderna ha rasat längst i norr vid Ishavet
kring Petsamo, där ryssarna angripa med såväl
lant- som sjöstridskrafter. Redan den 1 dec.
uppges de ha satt sig i besittning av orten; men på
ishavsvägen motortransporterade finska
trupper återtogo följande dag Petsamo under
samverkan med flyget. Efter ankomsten av ryska
förstärkningar pågår striden ännu i dessa
arktiska trakter. Längs vägarna mellan
ishavs-och Suojärvifronten skisseras dock en hotfull
rysk framryckning.
Till sjöss satte sig den ryska flottan under de
första dagarna i december utan möda i
besittning av de av finnarna evakuerade holmarna i
Finska viken. En den 1 dec. verkställd framstöt
mot det finska Russaröfortet utanför Hangö
ledde till att en rysk jagare sänktes och att
kryssaren »Kirov» lär ha lidit allvarliga skador,
som enligt uppgift repareras i Tallinns hamn.
Verksamheten vid den ryska östersjöf lottan
har således varit obetydlig och trevande.
Finnarna ha i överensstämmelse med 1921 års
avtal minerat farvattnen vid Åland.
Flygverksamheten var den 1 dec. livlig.
Ryssarna fortsatte sin terroriserande krigföring —•
dock utan vare sig eftertryck eller planmässig-
808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
