Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
för sin oro, sin nyhetslystnad och sin uppstudsighet. Som ett
fattigdomsbevis har det ofta blifvit framhållet, att den saknat en sammanhållande
stil.- Den arma 1800-talskonsten kan ej uppvisa en bestämd, utpräglad
form, under hvars makt andarna haft att böja sig. Den har ej varit
enhetlig som barocken och rococon synas — sedda på afstånd och i stort —
den har slagit in på olika vägar, försökt allt och kastat bort åtskilligt.
Den har varit famlande, orolig, full af motsägelser. För mången synes den
som ett kaos, ur hvilket man har svårt att hitta vägen, ett jäktande utan
sans och måtta, och dess resultat tyckes ej vara annat än full konstnärlig
anarki. En hvar konstnär går sin väg, ingen vill lyda höga öfverheten,
hvarken lockelser eller hot hjälpa. Gång på gång ett proklamerande af den ändtligen
funna sanningen, som knapt hinner slå rot i konstnärernas medvetande
förlän den tränges ut af en ny dags nya program och förvisas till de öfvcrvunna
ståndpunkternas skräpvind.
Då man öfverblickar århundradets konstutveckling i dess hufvuddrag,
kan man dock ej undgå att se, hur de olika väglängder, den haft att söka
sig fram, utgjort en hvar en länk i en kedja, som långt ifrån är så intrasslad,
som det kan synas vid första anblicken. Det visar sig att sökandet i stort
sedt varit allt annat än hållningslöst och famlande utan tvärt om följdriktigt
nog och att hvar och en af länkarne haft sin uppgift.
Sträfvandet har kunnat förefalla ensidigt ibland, då man skärskådat det
på så nära håll, att man mera sett de enskilda tråden än lått en öfverblick
öfver skogen. Sedt på ett afstånd, som medger en omfattande öfversikt,
finner man, hur mångskiftande och rikt på motsättningar det varit, hur det
ensidiga blifvit utplånadt af hvarandra motvägande strömningar, och huru
resultaten framgått ur de olika försöken.
Och det ligger i öppen dager, att det i dessa hundra års konst varit
utveckling, framsteg men aldrig stillastående, hvilket är liktydigt med
tillbakagång.
Ingen påstår att detta sekels konst skulle bli segervinnare i täflan med
de stora konsttidehvarfven eller att dess storheter äro lämpliga att ställas vid
sidan af de flydda skedenas yppersta namn.
Men låt oss likväl hålla måtta med vår anspråkslöshet. Om vårt
århundrades konst ej haft så vältaliga ord att föra fram som dem vi ha i minne
från konstens heroer, så har den haft annat att säga, som nog varit värdt
att höra på. Låt hvarje tid gälla hvad den förmår — vår egen tid har i
alla händelser för oss den goda egenskap, att vi lefva i den, och konsten från
i dag och i går det intresse, att den ligger oss så nära. Och om vi se rätt
efter, så finna vi i denna konst egenskaper, som måste fängsla just oss,
motsättningar och karaktärsdrag, för hvilka vi ej kunna vara likgiltiga, därför
att vi finna dem hos oss själfva. Den uttalar vår egen naturåskådning, våra
egna känslor, vår egen längtan efter skönhet — skulle den då kunna vara
likgiltig för oss?
»i*
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
