Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
HOGARTH: VIGSEL. Oljemålning. (Ur serien The rakes prograss 1735 — London, Soane-museum).
äfven i Paris — ett liflullt, arbete på konstens förnyelse. Dess goda
grundsatser voro ej glömda och det var ej de galanta gudinnornas och de galanta
sedernas illustratörer, som ensamma voro härskare öfver den franska konsten.
Århundradets midt förde med sig nya vindar. Det gälde att återvända
till naturen, till allt som var enkelt, friskt, starkt, från förkonstlingen, leken,
skenet. Plats för personligheten, lossa på samliällsbanden, jämvikt,
broderskap, lycka för alla. Drottning Rococo, som nu börjat åldras under sminket,
lyssnade med nöje till tidens vise och fick af dem höra, att hon glömt
naturen utanför hennes städade parks tillslutna gallergrindar och att det lefde andra
människor i världen än de, som trippade öfver hennes parketlgolf. Alltid
älskvärd och nyhetslysten slog hon sig på pastoral enkelhet och goda seder,
knöt en schäferhatt öfver sina lockar, som hon ej längre pudrade, fann att
den klädde henne och gick alt räfsa hö på ängen, där hvita små lam betade
med sidenband om halsen. Hon lät träden växa oklippta och uppdrog sin
nyaste parks gångar efter det kinesiskt-engelska mönstret i okonstlade
ringlar rundt om dammar och lunder. Hon svärmade för natur och
natur-lif, trött på glittrande flärd och tomma nöjen, som hon fått nog af,
svärmade för okonstlade människors naturliga glädtighet, för rättskaffens heder-
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
