Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
goda uppfostrans frukter, bibelläsning i hemmet, den sjuke husfadern,
omgifven af sin familjs ömma omsorger, det är Greuzes motiv. Hans konst är
en dygdespegel i tidens anda, men det gäller om honom hvad som gäller om
flertalet tendenskonstnärer, att de äro mest konstnärer, när de visa minst
tendens. När Greuze målade en studie direkt efter naturen, då var han på
sitt sätt naiv i en maniererad tid, då gaf han sina unga flickor med de stora
undrande ögonen och de svällande läpparna ett älskvärdt behag af ett alldeles
särskildt slag. Det programartade i hans moraltaflor framträder så mycket
starkare, när man jämför dem med de bilder ur hemlifvet, hans landsman
Chardin samtidigt målade. I dessa små intima interiörer med motiv ej
minst från barnkammaren — från småttingarnas dittills af konsten förbisedda
eller oupptäckta värld — trädde den holländska hvardagsgenren in i det franska
måleriet, likväl ej för att bli bofast där, ty det var helt andra fordringar än
intimitet, sanningskärlek och känsla i skildringen af det dagligdags, man nu
fordrade af konsten. Den aldrig bortjagade klassiciteten breder sig nu alltmera
och uppträder till slut med anspråk på att beherska konsten i alla dess grenar
utan undantag.
4.
Inom arkitekturen hade traditionerna aldrig hunnit glömmas.
Rococo-smakens inflytande på bygnadskonsten hade ej blifvit ingripande — den
gjorde sig hufvudsakligen gällande i interiörerna, i dekorationen. Mot
barockens böjelse för upplösande af de konstruktiva formerna i ytans dekoration
hördes flera gånger invändningar, och sträfvanden — äfven i handling —
saknades ej att fasthålla vid arkitekturens naturliga och nödvändiga lagar, att
låta formen, den stränga linien komma till sin rätt. Fackmän söka enkelhet
och finna den i de strängt klassiska formerna — Caylus i sitt banbrytande
verk om antiken (första delen utkom 1752), Laugier ungefär samtidigt i sin
handledning i arkitekturen. Man rätar ut rococons snirklar och plockar bort
de formdöljande ornamenten. På 1760-talet skall i Paris all modern
rum-inredning vara hållen à la greque, redan ett par årtionden förut voro liknande
tendenser märkbara i London, där William Kent förberedt den sträfva, stränga
klassicismen. Smakens utvecklingsgång betecknas i få ord af Zwinger och
Dresdens öfriga rococobygnader — den katolska liofkyrkan ej att förglömma
— af Saint Sulpice i Paris med dess storslagna kolonnader, operan i Berlin,
Paris’ Panteon, slutligen Odéon i samma stad och Brandenburgerthor i
Berlin. Den betecknas af arkitektnamnen Pöppelmann (Zwinger, Japanska
palatset), Chiaveri (liofkyrkan i Dresden), Servandoni, som har största andelen
i St. Sulpice, Soufflot, Panteons mästare, Knobelsdorff (Neues Palais i Potzdam,
Sans-Souci), Langhans (Brandenburgerthor), senare af fransmännen Chalgrin
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
