- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
22

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.

bevarad åt oss i Moreau le Jeunes och Chodowieckis teckningar, i madame
Vigée-Lebruns porträtt, i Proudhons ungdomsarbeten.

Det är först och sist Houdons tid. Och Houdon — som porträttskulptör
en af konsthistoriens främste — representerar en konst, som hvarken
efterbildar antiken eller den italienska eklekticismen, som bygger på det skarpa
och personliga naturstudiets solida grund och ej sträfvar till annat än
natursanning och karaktär — och naturligtvis till fullgodt arbete. Sedan
1770-talets början har han gjort porträttbyster af samtidens stormän, 200 vid pass,
mer och mindre store män. Hans glanstid infaller på 1780-talet, hans
genialiskt karaktärsfulla Voltaire-

staty i Theatre Fran^ais’
foyer är från 1781.

Houdon — har det med
rätta blifvit sagdt —
tillhör adertonde århundradet
genom det pikanta och
lifliga i sättet att framställa
sin modell, nittonde seklet
genom sin sanningskärlek,
genom sin intima
karaktärsteckning, sin förmåga att
låta marmorn tala. Han
var en föregångare till vårt
århundrades realister, till
Rude, Carpeaux, Falguière.
Att på hans tid rådde stiltje
i konsterna och, hvad mera
är, morgonrusk med bakrus
är en lika så ohållbar åsikt,
som då man utdömer den
föregående franska
skulpturen under Coysevox’ och
Pigalles tid genom att
påpeka de båda Coustous
affekterade maner, eller då
man förklarar den
»renässans», som följde, ha medfört den efterlängtade konstuppblomstringen och
verkat uteslutande lifgifvande.

Louis seize-stilen var teknikens blomstringstid i fullt ut lika hög grad
som rococon varit. Den var konstindustriens mest konstnärliga tid, den
nobla smakens liksom det eleganta arbetets. Måleriet var mindre än de
till-lämpade konsterna, mindre än dekorationen och den lifskraftiga skulpturen
dess representativa konstart. Äfven måleriet sträfvade till antik karaktär, till
fast hållning, till nobless i formen, renhet i linien, nykterhet i färgen. Man

22

SOUFFLOT: PANTEON. Pari..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free