Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
DAVID: MADAME RECAMIER. Oljemålning (Louvre, Paria).
inbrott — Napoleon hade då frågat, hvarför han valde att måla de
öfver-vunne, då det fans segrare att måla, och David hade öfvergått till att måla
segraren.
Efter Napoleons fall gick David i landsflykt till Bruxelles, motstod
preussiske konungens anbud att flytta till Berlin, blef en inflytelserik man i sitt
nya hemland och afled där 1825. På gamla dagar återvände han till sin
första ungdomskärlek, till de klassiska ämnena — egendomligt ar att
konstatera, hur han med ämnena ock återgick till sin gamla stil (»Mars afväpnad
af Amor och gracerna», »Amor och Psyke»).
Eftervärlden ser med kylig aktning hans klassiska kompositioner, och
om det gäller att utvälja de verk, i hvilka han ännu lefver, då går man ej
till dessa utan till de målningar, där målaren haft den lefvande verkligheten
framför ögonen och där han glömt sina teorier, sitt abstrakta idealitetssökande.
Inför hans porträtt blottar eftervärlden sitt hufvud, som Napoleon gjorde inför
kröningstaflan. David, liksom så många andra konstnärer både förr och
senare, har i porträtten visat, att i konsten individen betyder mera än
riktningen, då individen är en man för sig. De målningar af David, som bevarat
ett annat intresse än de historiska dokumentens, äro de, där han är minst
klassiker och systematiker, där han gått naturen in på lifvet utan att tänka
hvarken på antik skulptur eller på skönhetsregler.
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
