Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de främmande skulptörerna i Rom var Dannecker från Stuttgart den, som
mest påverkats af Canova — hans mest bekanta verk äro den idealiserade
Schillerbysten och gruppen Ariadne på pantern — medan engelsmannen
Flax-mans konst i sin stilstränghet bildade den diametrala motsatsen till den
italienska mästarens behagfulla vekhet. Flaxman (f. 1755, d. 1826) var
Car-stens’ like i rikedom på idéer liksom i sin sträfvan efter klassisk anda —
och äfven däruti, att i hans alster innehållet, fantasien, tanken, som han
ville uttrycka, ofta betydde mera än det han verkligen uttryckte. Också hos
honom kunde detaljen vara bristfällig och inkorrekt, lians ligurer — har det
blifvit sagdt — visade mera studium af marmorkroppar än af lefvande
människor. Hans liksom Carstens’ främsta område blef teckningen,
konturbil-clen, den skizzcrade kompositionen. Homeros, Hesiodos, Dante voro de
skalder, han illustrerade. I London egnade han sig hufvudsakligen åt religiös
skulptur.
Var han pånyttfödelsens bärare i England, så hade Gottfrid Schadow en
motsvarande roll sig anförtrodd i Berlin — men inom helt andra områden.
Schadow (f. 1764, d. 1850), som kom till Rom redan 1785, således före
Carstens’ ditkomst, lät liksom Sergel stilkrafvet ej göra sig gällande på
naturstudiets bekostnad utan ansåg liksom han den lefvande modellen vara
hufvudsak, antiken ett korrektiv för naturens brister. Schadows Viktoria på
Bran-denburgerthor utgör profvet på hans klassicism, medan den täcka
porträttgruppen af de båda unga preussiska prinsessorna slår in på en lycklig
medelväg mellan gammal smak och ny. 1 sina statyer af Friedrich II m. fl.
representanter för Preussens stångpisktid blef han en föregångare till den moderna
realismen, i det han framstälde personerna rättframt och korrekt, sådana de
gingo och stodo. Klumpiga kunde de bli, »ärligt fula», men det var karaktär
i dem och Friedrich uppträdde åtminstone ej förklädd till romersk kejsare i
toga och med nakna ben. Under ett halft århundrade ännu var Schadow
verksam i Berlin, en af representanterna för preussisk anda i den tyska konsten.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
