Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISMEN I BOM OCH I FRANKRIKE.
BLUNCK: THORVALDSEN OCH ANDRA KONSTNÄRER I EN ROMERSK OSTERIA.
Oljemålning (Thorvaldsens museum i.
Thorvaldsens rykte spred glans och heder öfver hans hemland. Han var, åtminstone
efter Canovas bortflyttning, medelpunkten för Boras konstnärs värld, han var San
Luca-akade-miens direktör och en af samhällets notabiliteter.
För konstnärer, som kommo till Rom, var en uppvaktning hos honom obligatorisk. Han
var alltid rättfram och vänlig, hans gifmildhet togs ofta i anspråk och utöfvades på det mest
finkänsliga sått. De kvällar, då han ej var borta i societeten, gick han gärna ner på
landsmännens osteria för att hvila sig vid skämt och sång och ett glas vin. Hans landsman Bluncks
här återgifna målning — från 1837, originalet finnes i Thorvaldsens museum — visar en dylik
osteriascen från den gyllene tiden i det gamla Rom. Där sitter den hvithårige Thorvaldsen
vid bordsändan, omgifven af landsmän: Bindesböll, arkitekten, håller fram en tallrik mot
camerieren, Marstrand och Köchler, som sedan blef munk, sitta på samma bänk, den
sistnämda tecknande, och på andra sidan om bordet ses Ernst Meyer, Blunck, Sonne. 1 dörren
kommer Constantin Hansen. 1 nya pinakoteket i München finns en af tysken Catell målad
interiör från en osteria nere vid tiberstranden, där sällskapet utgöres af kronprins Ludvig med
Thorvaldsen vid sin sida och flera tyska konstnärer.
Arbetet var Thorvaldsens lif. Hans sunda natur lät ej motgångar eller ledsamheter länge
skymma solskenet, han lefde i. Sitt hjärtas sorger tyckes han ha tagit med afundsvärd
lätthet, han låt de båda kvinnor, som han — vid ganska mogen ålder för öfrigt — närmat sig,
gå sig ur händerna, utan att man egentligen känner något rätt skäl till denna uppoffring.
Kanske var det ingen olycka. Och sin i ungdomen ingångna förbindelse med Anna Maria
Magnani, som tör hans skull öfvergaf sin man, en tysk professor, tyckes han haft ett blandadt
nöje af. Hon var lika hetsig som han var lugn; det hände, att hon kastade tallrikar i hufvu-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
