- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
76

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.

det pä honom och hon var ofta nog snarare hans plågoande än hans ideal. På gamla dagar stod
han lika ensam som den dag, han steg i land i Napoli och grät af hemlängtan, och någon
egentlig hemtrefnad liade den store mannen aldrig annat än hos andra.

Han lefde sitt eget lif — >en fantasiens omedelbara son», som Atterbom kallar honom
— lät världen gå sin gång och förblef främmande för det mesta af allt, som ej hängde
samman med konsten. Lärde män, som kommo till Rom och väntade sig i den berömde
konstnären få lära känna en af jordens vise, förvånades’ öfver den artige men tystlåtne mannen,
som visade sig både naiv och okunnig, som alls ej yttrade något djupsinnigt och som
blandade ihop tre, fyra språk utan att kunna tala något af dem korrekt. I artistkretsarne berättas
en del historier om hans naivitet i penningfrågor, hur han bland annat nekade att taga emot
räntor på sina hos Torlonia insatta penningar och med svårighet kunde förmås att inse, att
räntorna verkligen voro hans lagliga tillhörighet, tvärtom ansåg han sig böra vara tacksam för
att bankiren ville förvara hans förmögenhet. Sin konstnärliga kvarlåtenskap testamenterade

han till staden Köbenhavn, där Thorvaldsens museum, som skulle samla alla hans arbeten,
och där han själf ville ha sin grafplats, bygdes under hans sista år af Bindesböll.

År 1838 flyttade han hem. I Köbenhavn mottogs han, då han på en af flottans fregatter
anlände dit, medförande en mängd af sina arbeten, med en samfåld hyllning från
myndigheterna och från folket. Det var en högtidsdag för staden, då dess världsberömde konstnär,
den mest ärade af alla danskar, återvände dit och förde med sig de skatter, som ute 1 världen
gjort hans rykte och hans fosterlands och som han nu skänkte det. Själf mottog han alla
ärebetygelser med glädje och hjärtats ödmjukhet, utan spår af högmod eller fåfänga.

En tur gjorde han ännu till Rom för att se om sin atelier, men kom snart tillbaka till
Köbenhavn. Där lefde »konferensrådet Thorvaldsen» ett arbetsamt lif liksom han gjort i Rom,
hade sin atelier på Charlottenborg, och, då han vistades på landet hos baron Stampe på Nysoe,
hade han en för honom bygd studio i parken, där ingen störde. I brist på osterior med
artistsamkväm gick han regelbundet om aftnarne på kungliga teatern.

Dit kom han också den 24 mars 1844. Han hade arbetat på Luthers byst, spisat middag
hos sina vänner från Nysoe och dä yttrat: »Nu kan jag gärna dö, Bingesböll har min graf
färdig.» På teatern hade han just intagit sin vanliga plats bredvid Oehlenschläger, då han
sjönk ihop. »Thorvaldsen har svimmat!» ropade denne. Man bar ut honom, han var död.

ECKERSBERG: THORVALDSENS ANKOMST TILL KÖBENHAVN8 REDD.

Oljemålning (Thorvaldsen» museum, Köbenhavn).

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free