Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
kandet af Glyptotekets tre salar med bilder hänförande sig till den klassiska
mytologien och hjältesagan. Så kartongerna till den långa raden af fresker,
skildrande konstutvecklingens gång och heroer, i Gamla Pinakotekets
loggier-Utförandet af dessa kompositioner lämnades mot hans vilja till utom hans
elevkrets stående målare -— det var eljes hans elever, som med ledning af
hans kartonger fingo måla freskerna. Så följde freskoserien i Ludvigskyrkan,
där ban ville framställa »kristendomens epos», de kristna idéernas historia
från verldens skapelse till domedagen — en väldig uppgift, som Cornelius till
sin harm ej fick genomföra i dess hela omfattning, herskaren inskränkte
nämligen målningsytorna till en tredjedel af kyrkans väggar och hvalf —
den tredjedelen var för öfrigt allt annat än liten, så väldigt tilltagna som
kyrkans proportioner voro. 1 tre år arbetade Cornelius i Rom under flitigt
studium af Michelangelo på kartongerna till detta storverk — för korets hvalf
världens skapare och skapelse, för tvärskeppet representanter för den af den
heliga anda inspirerade kyrkan, på väggfälten Kristi födelse och korsfästelse
och på den stora korväggen öfver altaret yttersta domen. Sistnämda fresk —
19 meter hög — utförde Cornelius med egen hand.
Redan innan ’ han mottog uppdraget för Ludvigskyrkan, hade vinden
vändt sig och Ludvigs intresse för sin ’fältmarskalk’ börjat svalna. Cornelius
hade blifvit mottagen i München på det mest smickrande sätt. Strax efter
sin tronbestigning hade kung Ludvig upphöjt honom i adligt stånd — detta
skedde i själfva Glyptoteket, på valplatsen för fältmarskalkens första stora
seger.
Men sedan uppkommo slitningar. Klenze och Cornelius voro två
storheter, som hade svårt att trifvas under samma tak, arkitekten ville ha
öfver-taget öfver målaren, och denne fordrade utrymme och frihet för sina idéer.
Äfven med Gärtner uppkommo slitningar, konungen befans mera tillgänglig
för arkitekternas ord än för målarens, och så erbjöd Cornelius efter yttersta
domens fullbordande sin tjänst åt den nye konungen af Preussen, Friedrich
Wilhelm IV, och flyttade till Berlin 1841.
Där väntade honom flera stora uppgifter, hvilka medförde hans största
missräkningar. Utsmyckandet med fresker af ett blifvande campo santo med
kungagrafvar invid den nya domkyrkan i Berlin kom ej längre än till en
mängd kartonger. Arbetet med dömen och med furstegrafvarne afstannade
helt och hållet 1848. Kompositionerna till detta väldiga dekorations verk, som
Cornelius ej dess mindre fortsatte, sysselsatte honom under hela hans
återstående lifstid, än i Berlin, än i Rom. Och dessa kartonger, behandlande
mänsklighetens hela historia och kristendomens uppgift och innehåll, blefvo
hans förnämsta verk och hälsades allmänt som det största resultat, den tyska
konsten dittills vunnit. De ha i Berlins nationalgalleri fått sin särskilda
helgedom i de båda Corneliussalarna, bygnadens hedersrum och medelpunkt.
Själf har Cornelius i Tyskland blifvit hyllad som den moderna tyska
konstens grundläggare och sin tids störste konstnär. För en icke-tysk synes
detta vara en fosterländsk öfvervärdering af hans snille. Tv hvad man sak-
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
