Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISM öctf ROMANTIK I TYSKLAND.
rum i Königsbau — många års arbete. Han sträfvade före någon af
kamraterna efter att väcka en tyskt nationel stil. Tyvärr var han ej mera kolorist
än de andra.
6.
Den tredje af de konstnärer, som framför andra fingo på sin lott att
pryda kung Ludvigs praktbygnader med konstverk, var skulptören Ludvig
Michael Schwanthaler (f. 1802, d. 1848). Man träffar hans arbeten öfverallt i
slottssalarna och litet hvarstädes ute i staden — och äfven i andra tyska
städer och mångenstädes utanför Tyskland — och man behöfver knapt
uppsöka hans specialmuseum vid den gata i München, som nu bär hans namn,
för att se, hur mångfrestande den mannen var, hur rastlös i sin arbetsifver
och hur lättvindig såväl i försöken till karaktärisering som i det plastiska
utformandet af figurer och idéer. Han blef ej mera än 47 år gammal, var länge
sjuklig, måste begagna kryckor och rullstol och hade ändå haft energi och
krafter nog att lämna efter sig mer än 200 statyer och massor af andra slags
skulpturverk.
Hans imponerande alstringskraft motsvaras ej af någon vidare
ursprunglighet, och brådskan under massproduktionen medgaf hvarken ett djupare
inträngande i ämnet eller ett kärleksfullt genomarbetande. Utkastet kan vara
af god plastisk verkan, det var också strängt taget endast grofarbetet,
mästaren utförde — när det finare utmejslandet skulle boija, då ansåg han
konstverket färdigt och lämnade det, ej som Cornelius att fullbordas af sina
elever, utan lämnade det ifrån sig som afslutadt. Detta skedes
München-plastik liksom måleriet hade sin styrka mera i viljan än i förmågan, dess
förbannelse låg i ringaktandet af det konstnärliga studiet. »Vi ha hufvudet
fullt af poesi — aber wir können’s nicht machen», hade Cornelius sagt en
gång.
Schwanthaler var en född skulptör, han var mångsidig och orädd, först och sist var han
improvisatör och dekoratör, gjorde friser, relieffer och karyatider — bland andra den 85 meter
långa korstågsfrisen i Königsbau — gjorde äfven teckningar till väggmålningar för slottsalarne
— bland annat 24 stora kompositioner till Odyssén — gjorde statyer för Feldherrn halle,
Kristus och evangelisterna för Ludvigskyrkan, en mängd konstnärsstatyer för pinakoteket! yttre
och Wittelbachska furstehusets hjältar för tronsalen 1 slottet. Af dessa sistnämda gyllene
kolossalbilder äro de medeltida herskartyperna de bäst lyckade, främst bland dem står kanske
Fredrik den segerrike — med hjälmen på hufvudet och i fotsid mantel. Om Schwanthaler
romantiska läggning blir man här påmint, låt vara att hans romantik hufvudsakligen ligger i
hans medeltidshjältars klädsel — för resten intresserade lian sig på beställning för hvilken
riktning som hälst och levererade hastigt ocli billigt statyer till fots eller till häst. Karl XII,
»om till svenska besökandes öfverraskning afslutar den gyllene raden af Wittelbachska furstar,
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
