Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISM öctf ROMANTIK I TYSKLAND.
tages den grekiska formvärlden af Schinkel och Klenze i främsta rummet. I
Berlin liksom i München reser sig den ena stiltrogna bygnaden efter den
andra, och mångenstädes i det öfriga Tyskland följes exemplet. Typiskt för
hvad man ville blir kung Ludvigs Valhalla vid Regensburg, som skulle vara
ett monument öfver Tysklands forntid och Tysklands ära och som blef ett
grekiskt peripterostempel utan spår af tysk karaktär. Den grekiska
tempelfasaden anses lämpa sig för snart sagdt hvilka bygnader som hälst, bakom
doriska eller joniska kolonnader gömma sig muséer, kyrkor, teatrar,
parlamentshus, sjukhus, vakthus, banker, börslokaler, och den ledande grundsatsen
hos arkitekterna är den, att en bygnads utseende alls ej behöfver lämpa sig
efter dess ändamål eller väsen, att tvärtom dess genomfördt stilenliga yttre
är hufvudsaken och att den arkitekt är den främste, som kommer de grekiska
förebilderna närmast.
Att tillegna sig som sin egendom och för moderna behof använda de
gamles principer och former, är det mål, Schinkel uppstält för sig. Karl
Friedrich Schinkel (f. 1781, d. 1841) är lika litet som Klenze direkt efterbildare,
men väl liksom denne en lojal undersåte under stilens lagar. Han har en
mycket finkänslig blick för formens adel och jämvikt, för liniers och
proportioners skönhet. Enligt Gurlitt är det i högre grad dessa egenskaper än
hans mycket lofordade, för öfrigt oomtvistliga fantasi, som gör honom till
en «tor mästare.
»Sedan Louvrefasaden bygdes», yttrar nämde fackman, »efter Perrault och dennes
efterföljare, bland hvilka Knobelsdorf var en i Berlin, ha i Tyskland inga kolonner blifvit skapade
af sä fin massbildning som Schinkels, ingen gafvelfront af så fylligt harmonisk verkan, af så
omsorgsfull detaljutbildning och så noggrann beräkning af proportionernas verkan. Ej häller
har det lyckats att så välgörande förbinda gafvelfrontens stela motiv med bygnaden, som den
täcker, att nå enhet mellan dessa båda delar så otadligt som i Berlins Schauspielhaus och
äfven i Klenzes Glyptotek.»
Samma år (1816), då Klenze uppförde Glyptoteket, bygde Schinkel i Berlin
sin första klassiska bygnad, vakthuset vid Unter den Linden, fast,
samladt, stadigt som Bank of England. De grekiska marmorheroerna äro dock
mera hemma bakom Glyptotekets joniska kolonner än londonmäklarne passa
i stycket med deras banks korintiska kolonnad och de preussiska gardisterna
i sina pickelhufvor med Schinkels doriska tempelfasad. Efter Königswache
följer Schauspielhaus, uppfördt på den gamla bygnadens grund och delvis
med användande af dess murar — uppgiften således betydligt försvårad för
konstnären — vidare Altes Museum med dess kolonnad och dess rotunda
och Schlossbrücke. Och på papperet följde därpå två storslagna skapelser i
antik stil: slottet i Athen, af Schinkel förlagdt på Akropolis’ klipphöjd, och
det för kejsarinnan af Ryssland komponerade slottet Orianda på Krim — ett
klassiskt fantastiskt sagoslott med marmorsalar, pelargångar, terrasser, det
hela slutande sig förträffligt till naturomgifningen, där det ligger högt på
hafsstranden, dominerande mellan berg och lundar.
Schinkel fick bygga rätt mycket på papperet. Först dröjde det efter hans
återkomst från Rom 1805 ett tiotal år, innan han fick på allvar visa hvad
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
