Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NTA STBÖMNINGAB. — GENBE OCH LANDSKAP.
enkel och rättfram färgbehandling, och redde sig på äldre dagar slätt med
penseln i hand. För Kaulbach blef kompositionen, teckningen, draperingen
hufvudsak, och han nöjde sig hälst med att utföra målningen kartongartadt i en
enda färg. Genelli var föga målare, och Schwind, skolans framstegsman, var
ej stark i det tekniska. Han fann visserligen en formel i freskomålning, lämpad
för sitt lynne, men redde sig dock bäst i teckningen eller i enkelt utförda
akvareller. Det behöfdes en undervisning af helt annan art än den, Cornelius
fjättrade ungdomen uti, och det behöfdes kraf på måleriets förflyttande från
idéernas abstrakta rymd till den värld, där ej blott konstnärerna utan äfven de
andra människorna lefde, innan en verklig blomstring kunde vara att hoppas.
Det närmaste steget framåt betecknas af den Schadowska skolan i Berlin
och Düsseldorf.
Berlin stod som konstmedelpunkt tillbaka för München. Konstbehofvet
liksom konstintresset var föga utveckladt, och konungar och statsmän hade
annat att tänka på än att tillfredsställa sitt eget och folkets möjligen
befintliga skönhetskraf. Friedrich Wilhelm III lät Schinkel bygga med betsel på
och intresserade sig för Rauch, antagligen både därför att denne var
konungens f. d. kammartjänare och därför att han var en god konstnär, mest
kanske därför att han lyckats så väl med den aflidna drottningens bild.
Friedrich Wilhelm IV vann i Cornelius en ny ryktbarhet för Berlin. Schinkel och
Rauch voro längesedan bofasta där, nu — heter det i konsthistorierna —
kunde Preussens hufvudstad vara stolt öfver att äga en konstnärskrets, sådan
världen ej skådat samlad på en plats sedan 1500-talet i Italiens konststäder.
På målningens område blef resultatet • likväl ej svarande mot
förhoppningarna. Cornelius mottogs med all officiell heder och utan afund från sina
yrkesbröders sida, men han gjorde sig föga gällande, de arbeten han utstälde
vunno ingen anklang, och hans monumentala målningar för kejsargrafvarne
stannade vid kartongen. Icke häller Kaulbach, som dock representerade en
mera populär riktning, blef rätt uppskattad i Berlin. Folkets lynne låg ej åt
den idealistiska konsten.
Nykterhet, torr, rättfram realism anses utmärka berlinmåleriet. Dess
ledande män — Wilhelm Wach och Karl Begås — hade studerat i Paris för
David och Gros och fasthöllo vid fransk teknik och vid fransk fordran på
soliditet i naturstudiet som den enda grundval för konsten. Jämte dessa två
blef Wilhelm Schadow som lärare representant för det mindre idérika och
innehållsdjupa än till ett rättframt naturstudium sträfvande preussiska måleriet.
Schadow (f. 1789, d. 1862), klosterbrodern från San Isidoro, som jämte sin i unga år
aflidne broder Rudolf tillhört kretsens rättrogne och drömt om ätcruppståndelsen af en from
hjärtats och känslans konst, hade samtidigt med Cornelius lämnat Rom för att i hemlandet
verka som konstuppfostrare. Han hade försökt sig på freskmålning hos Hartholdy, hade sedan
i Berlin målat bacchanal i Schauspielhaus och evangelisterna i Werderskyrkan. Det
monumentala och dekorativa var dock ej hans rätta område. Ansedd såsom lärare redan i Berlin
blef han, då Cornelius öfverflyttade till München, dennes efterträdare som akademidirektör i
Dusseldorf. Det blef vid detta tillfälle en rätt egendomlig omflyttning af konstnärskrafter,
flera af Cornelius’ lärjungar följde mästaren från Dusseldorf till Munchen, och Schadow förde
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
