Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
Han bildar också en början, ty efter honom kom Böcklin och lärde skogens
tystnad att tala, mera fulltonigt och starkt men ej mera intimt och äkta, än
hvad mäster Schwind förmått.
3.
England var under 1700-talet nyhetslandet, uppslagens land. Det
engelska måleriet var vid det nya århundradets inbrott det tekniskt mest
utvecklade, det som var närmast frigörelsen från bindande traditioner. De
-strömningar, som skulle göra revolution i kontinentens konst, hade redan förut
gjort sig bemärkta på Ölandet: den brutala samhällssatiren hos Hogarth,
krigsmåleriet utan försök till klassisk omklädnad hos amerikanarne West
(»General Wolfes död», 1768) och Copley (1780-talet), hvilka långt före de
franska batalj målarne målade verklighetstrogna soldater, som ej kommo från
trojanska kriget, landskapet, Englands egen natur, hos Gainsborough,
landt-lifsgenren hos Morland, de holländska bymålarnes direkta arftagare.
Klassicismen hade naturligtvis trängt också dit och spelat en betydande
roll i den engelska konsten — det var ju engelska forskare, som gifvit de
mest betydande bidragen till kunskapen om Greklands fornminnen. I
arkitekturen liksom i skulpturen hade klassicismen åstadkommit en epigonkonst,
frodig nog men utan större betydelse. Den akademiska klassicismen inom
de olika konstarterna saknade aldrig sina idkare, och de vunno anseende och
erkännande af staten, som i alla länder i regeln uppmuntrat den konst, som
minst varit landets egen och som varit mest ortodox och mest steril. De engelska
romfararne bland målare och skulptörer använde mycken flit och mycken
lärdom på att påtvinga sina åskådare den för det britiska folket temligen
främmande latinska smaken. Men det är på helt andra vägar man bör söka
framstegen inom Englands konst.
De äro att finna inom porträttmåleriet, där fordran på en säker och
intelligent karaktäristik går hand i hand med fordran på en nobel koloristisk
hållning — låt vara att det ofta nog var snarare typen än den konstnärliga
uppfattningen och utförandet, som gaf bilden dess specifikt engelska karaktär.
Reynolds hade — liksom senare tysken Lenbach — de gamla mästarne till
medarbetare i ganska stor utsträckning, och Gainsborougs nobless visar direkt
tillbaka till van Dyck. Men måla kunde dessa målare, de kunde utan all
fråga måla bättre än deras samtida utom England kunde. Efter Reynolds
och Gainsborough följde Romney, Lawrence, Hoppner, skotten Roeburn och
flere. Den sistnämde var nog de andras öfverman i karaktäristiken skärpa
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
