Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
afskrift» liksom allt hvad porträttlandskap heter men har mycken fantasi och
skapar fritt, ibland med ledning af ett litet kopparstick, grekiska och skotska
landskap utan att ha sett hvarken det ena eller andra af dessa länder.
Naturens art och karaktär på hans målningar bestämmes af staffaget, än bibliska,
än klassiska, än romantiska figurer, scener ur Homeros, Dante, Shakspeare,
Ossian. Som det så kalladt »historiska landskapets» uppfinnare fick Kock
stort rykte.
Den italienska naturen fick jämte Kock och Schinkel sina skildrare i Keinhart och Rebell,
hvilka med sinne för det effektfullt måleriska hälst målade kustpartier, Catel — hvars klara,
rena färg går igen hos svenskarne Palm och Stäck — och bland ett yngre släktled i
Rott-mann, Preller, Schirmer. Det blef ej synnerligen stor skilnad mellan de klassiskt och dc
romantiskt anlagda tyskarnas framställning af den italienska naturen. De sträfva gemensamt
efter vackra linier, efter välordnade massor och poetisk hållning, och deras färg blir mera
ett kolorerande af teckningen än den blir uttryck för en stämning.
Karl Rottmann (f. 1798, d. 1850) fick, sedan kronprins Ludvig tagit hans
skizzer i betraktande, tillfälle att i Munchen måla en följd landskap al fresco
i Hofgartens öppna arkader. Dessa på sin tid så ryktbara fresker ha under
årens lopp blifvit illa åtgångna af väder och vind och ha dessutom blifvit
restaurerade, jag tror två gånger — det är säkrast att ej fälla något omdöme
om dem, då man ej vet, hur de från början sett ut. Rottmanns småtaflor,
akvareller och skizzer visa, att han stiliserade naturen omedelbart redan i sina
studier. Ibland kan han visa en rätt fin naturkänsla i dessa skizzer och
penselföringen är saftig och bred (t. ex. i »Aftonglöd vid Berchtesgaden» och i
småskizzerna från Rom i Schacks galleri). Men oftare bli hans färger
slickade och söta, förefalla snarare valda efter recept än efter naturen. Den serie
stora landskap från Grekland — dit han sändes 1834 för att afmåla de mest
ryktbara platser från fornhistorien — som upptog honom under hans senare
år och som ha sin egen, för dem bygda sal i Nya pinakoteket med enkom
anordnad effektfull belysning, göra en afgjordt oljetrycksartad verkan i sina
starka färger, klart blått, rödt, brunt. Påverkad af franska kolorister sökte
han då förena färgens effekt med liniernas enkla höghet. Men han når endast
en larmande godtköpsbravour i sökandet efter atmosferiska effekter, stormby-,
måne-, regnbågseffekter, som ej verka åkta. Ibland äro intryck af Turner
uppenbara — såsom i utsikten af Epidaurus med en blodröd solnedgång i
moln öfver hafvet.
Äfven Friedrich Preller (f. 1804, d. 1878) tog arf efter Kock och förvaltade
det på ett mera personligt sätt. Det heroiska landskapet blef, sedt genom hans
individualitet, mera trefligt och angenämt att lefva i än uteslutande
imponerande och poetiskt effektfullt att se på. Gudar och nymfer voro hemma
i hans färgklara, blonda landskap, som hvilade på ganska ifriga
naturstudier. Sin långa verksamhetstid igenom förblef Preller trogen sina
ungdomsideal.
Att det är något beskedligt i hans älskvärda konst låter sig dock knapt
förnekas. Hans förnämsta arbete är hans kompositionscykel till Odysséen
— i kolteckningar, tempera och som väggbilder i Weimars museum, två olje-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
