Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA STRÖMNING AK. — GENRE OCH LANDSKAP.
målningar, »Leukotea uppenbarar sig för Odyssevs i stormen på hafvet» och
»Kalypsos afsked», finnas i Schacks galleri.
Johan Vilh. Schirmer (f. 1807, d. 1863) var redan ansedd som framställare
af tysk natur, då han kom till Italien och där bildade sin egen stil, ett
försök till realistisk behandling af klassisk natur. Hans italienska landskap äro
dekorativa på ett ganska ytligt sätt, han befolkade dem hälst med bibliska
motiv — i de bibliska landskapen i Berlin är figurstafiaget lånadt dels från
Rafael, dels från Schnorrs bibelteckningar. Ur hans riktning utbildade sig
Arnold Böcklin, hvars äldre landskap äro hållna uppenbart i Schirmers stil
och mätningssätt.
Den förste tysk, som — efter gamle Elsheimer — målade Italien utan
försök till stilisering, var Karl Blecken (f. 1798, d. 1840), en af det moderna
landskapsmåleriets vågbrytare i norra Tyskland. I sina af djärf fantastik
burna naturscenerier, halft dröm, halft verklighet, visar han en märklig
originalitet.
De nya ideerna trifdes bättre i nordliga delen af Tyskland än nedåt
södern. Särskildt blåste det friska vindar i Hamburg, också Dresden blef en
hufvudort för det moderna sträfvandet. Som dess målsmän nämnas Kaspar
Friedrich, verksam i Dresden, liksom Dahl, vidare Bürkel och Morgenstern i
Munchen, Ludvig Gurlitt i Dusseldorf. Friedrich, länge förbisedd, har på
sista tiden blifvit uppsatt på en hedersplats som det tyska
stämningslandskapets grundläggare, den första som medvetet och följdriktigt sökte
stämningens helhetsintryck och dess fördjupande. Stödd på träget naturstudium
gaf han med enkla medel och målerisk känsla i sina stämningar sitt intryck
af naturen, några naturbeskrifningar äro hans landskap aldrig.
Norrmannen Johan Kristian I)ahl (f. i Bergen 1788, d. 1857) kom till
Tyskland efter förberedande studier vid akademien i Köbenhavn, där äfven
Runge och Gurlitt studerat, lefde sedan i Dresden, där han blef professor,
och gjorde därifrån en och annan studieresa hem till Norge. Han målade
mest norsk fjordnatur under intryck af holländare, särskildt af Everdingen,
till en början med mera inträngande kännedom om de holländska målarne
än af den norska naturen. Han blef likväl en själfull tolk för dess karaktär
och lynne, målade med osökt naturkänsla, ojämt visserligen, en blandning
af inlärdt, gammalt och af frisk, förstahands naturiakttagelse, färgen någon
gång djup och klar, men ofta sträf och hård, föga smekande för ögat. Dahls
konst år utprägladt manlig och personlig och söker aldrig verkan genom
virtuositet. Naturalist blef han kallad af sin samtid. Också han finner det
exakta »naturafskrifvandet» vara medel och ej mål, men han vill, att
konstnären skall kunna afskrifva, han skall »lära naturen utantill» för att kunna
arbeta i frihet.
Dahl lefde länge nog för att se den riktning, han företrädt, bli trängd
tillbaka. Som han själf yttrat*: »Knappast hade landskapsmålningen efter
* Yttrandet framdraget af A. Auljert i lians förtjänstfulla verk om Dahl.
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
