Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKEN I FRANKRIKE.1
INGRES: HOMEROS1 TRIUMF. Oljemålning (Parii, Louvre).
intolerans, sin ortodoxa ståndpunkt, och genom sin viljas seghet och ej minst sin konstnärliga
soliditet. Han var som människa en despot med mänga goda sidor, som konstnär en
reaktionär man, som ytterst stred för en god sak. De sträfvanden till utveckling och framsteg, som
fylde hans samtid, föraktade han och ville ej eller kunde ej förstå dem, vände ryggen åt
alltihop och hindrade i hvad han kunde annorlunda tänkande än han själf från all slags
framgång. Som idealets poliskonstapel fick han styrelsen på sin sida, särskildt efter
kejsardömets införande 1851 blef hans skola den officielt erkända, hans makt öfver konstinköp och
konststipendier fastare grundad ån någonsin. Hvad gjorde det »motståndets man», om han
blef hatad, blott han var fruktad? Han måste dock till slut se Delacroix’ konstfördärfvande
måleri bli erkändt, och — hvad värre var — han hörde Horace Vernet prisas som samtidens
främste målare. Vid världsutställningen 1855 fick Ingres en af de fyra hedersmedaljer, som
gäfvos åt franska målare, hvilket han nog fann vara i sin ordning, men att Vernet också fick
en retade honom så, att han utgick ur juryn. Kör att blidka honom gaf kejsaren honom
hederslegionens storkors.
Ingres’ konstverksamhet omfattade en stor motivkrets, det monumentala
måleriet (»Homeros’ apoteos», den lugnt och kallt men för hans studium
ytterst representativt komponerade plafondmålningen i Louvre, framställande
Homeros med Iliaden och Odysséen vid sina fötter, krönt af Ryktet och
omgifven af skalder från olika tider), historiemåleriet, det religiösa och
allegoriska måleriet liksom det antika. Hur väl han kunde teckna en naken figur,
kan man se af hans »Edipus rådfrågande sfinxen» — taflan är en af hans
äldre, från 1808 — eller af hans nakna kvinnobilder, t. ex. Källan, som han
målade vid 76 års ålder 1856 efter en studie från 1824, då han nog var något
Nordensuan, Konsthistoria. 20.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
