Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKEN I FRANKRIKE.1
bygnadsverk har nog blifvit hårdhändt behandladt och förvandladt från ett
lefvande minnesmärke, som bar vitne om olika släktleds arbete och om olika
smak, till ett schematiskt och torrt stilprof, som endast visade hur bygnaden
borde ha sett ut, i fall den blifvit konsekvent uppförd enligt stilens regler.
Det blef dock hvarken i gotiken eller i de försök, som gjordes i klassiska
eller fornkristna stilar (Notre Dame de Lorette, S:t Vincent de Paul) utan
det blef i studiet af den franska renässansen, som ett verkligt uppsving i
landets arkitektur är att söka. Och det blef först under det nästkommande
skedet, som sträfvandet efter nya former, motsvarande de moderna behofven,
förde till resultat af betydelse.
8.
Det franska historiemåleriet gick snart öfver landets gränser — till att
boija med slog det rot i Belgien.
»Måleriets fosterland» med dess stolta traditioner hade i konstnärligt
hänseende blifvit ett lydland under Frankrike. Vid sekelskiftet söktes Davids
skola af belgiska konstnärer, och då David öfverflyttade till Bruxelles, vann
han naturligtvis ökadt inflytande i Belgien. Den klassiska andan rådde i
van Eycks, Memlings, Rubens’ land med mera diktatorisk makt än i de flesta
andra länder. Så trängde dit från Paris romantikens rop på färg och rörelse,
dess hänvisning till Rubens och Veronese och till historiska motiv. Hvem
hade närmare till Rubens än hans egna landsmän, och hvilket lands häfder
erbjödo flera fängslande händelser att föreviga än det gamla Flanderns? Det
är föga att undra på, att kort efter Delaroches framgång i Paris hans
riktning gjorde sig gällande i Belgien med en sådan styrka, att man däri trodde
sig se det stora måleriets pånyttfödelse. Uppsvinget i konsten och i
konstintresset följde omedelbart efter landets upphöjelse till ett själfständigt rike.
Belgien hade brutit sig ut ur Wienerkongressens »konungarike Nederländerna» och
holländarne hade drifvits bort från makten inom Belgiens gränser. Konsten,
som tolkade hela folkets frihetskärlek, dess stolthet öfver vunnen själfständighet
och som förherligade dess minnen och dess hjältar från både äldre och
nyare frihetsstrider, blef en fosterländsk kulturmakt och dess utöfvare hälsades
som nationens hjältar.
Den unga historiska skolans hufvudman blef Gustave Wappers (f. 1803,
d. 1874). I sin 1830 utstälda »borgmästare van der Werffs själfuppoffring
under belägringen af Leyden 1576» bröt han på en gång med klassisk stil
och klassiskt motivval. I bredd med de akademiska — äfven med skolans
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
