Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
DE FRANSKA GENOMBROTTSMÄNNEN FRÅN 1830.
Paysage Intlme. — Fontalnebleaukretsen.
1.
Medan målaren var ute på resor i Italien eller Österlandet, stod naturen
väntande hemma utanför hans dörr. Och han längtade hem en vacker
dag, och han kunde ej ständigt stänga sig inne, ville det ej ens —
och sedan han fått rätt syn på henne, som väntade, hade han ej längre samma
håg som dittills för långväga färder. Om han ej vetat det förut, så lick han
nu klart för sig, att skönheten ej behöfde sökas upp, att hon fanns öfver allt,
där solen höjer sig öfver land och sjö, där aftonens frid breder sig öfver
fälten, där stormen drager fram öfver vidderna och där skogens tystnad talar,
öfver allt där det finns ett öga som ser med förstående och ett hjärta, som
klappar med kärlek.
Samtidigt med romantiken i Delacroix’ första arbeten började
stämningslandskapet göra sig gällande i den franska konsten. Det mottogs med
välvilja, då det kom som en främling och begärde gästfrihet. De unga engelska
naturmålarne, som infunno sig på salongerna på 1820-talet, hade tvättat sin
palett ren från de konventionella atelierfärgerna. I deras studier skönjdes
blick för olika årstiders och olika timmars stämning, där fanns djärfhet och
omedelbarhet i sättet att se, där var vägen utstakad för de landskapsmålare,
som sökte en egen väg att gå, och formeln, som öppnade dörren till det nya
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
