Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
rens sjäJ, »esprit des choses». Ingen i kretsen föraktade museer och gamla
mästare. De hade — några af dem med mycken grundlighet — studerat de
gamles naturuppfattning, men de ville undvika att efterbilda dem, de ville
skapa, ej kopiera, ville ej låta sig bindas af några regler. De fordrade att
få måla naturen så som de själfva uppfattade den, de sträfvade efter frihet
från hvarje inlärdt färgschema liksom från hvarje formkanon, från hvarje
hemmagjord och stadfästad atelierteori. Det är häri det framsteg i det
måleriska uttryckssättet ligger, som de beteckna ej blott framför de klassiske
utan ock framför samtidens framstegsmän sådana som Delacroix och Decamps.
Barbizonmännens insats i det franska måleriet utgör ett steg framåt i studiet
af ljusets och luftens inverkan på naturföremålen, liksom den betecknar ett
steg framåt i förmågan att måleriskt uttrycka en personlig naturuppfattning.
De voro föga farliga revolutionärer i så måtto, som de gingo till sitt verk
med kärlek och ödmjukhet och med ärligt förvärfvad kunskap och som de
ej öfveriladt använde den frihet, de fordrade. De ringde aldrig i
reklamklocka, utbasunade ingen ny religion och sig själfva som dess stiftare, och
det föll ingen af dem in att måla så som han gjorde i afsikt att »reta
brackorna», hvilket i en senare tid af pojkaktiga revolutionärer blifvit
upp-stäldt som ett värdigt mål för konsten.
De sågo en hvar med egna ögon och målade med egna penslar utan att
låna hvarandras. Smaken liksom lynnet, känslan, förutsättningarna voro olika
hos de olika männen. Den ene hade främst blick för naturens formkaraktär,
medan för den andre all form upplöste sig i luft och i ljus, den enes
målning var musik, den andres en skimrande lek af färger, den tredjes var
kraftfull manlighet, den fjärdes lidelse och glöd. Den enes färgskala var
smältande mjuk och vek, den andres enkelt storslagen, den tredjes ett våldsamt
spel af starka toner. Lugn, allvar, jämvikt är utmärkande för dem alla.
Den äldste på platsen, Barbizons upptäckare, var som sagdt Théodore
Rousseau. Född 1812 var han, liksom flera af kamraterna, parisare af
småborgarklassen — hans fader var skräddare, Corots var modehandlare, Duprés
porslinsfabrikant — och han liksom de andra började som elev af en klassiskt
bildad lärare, som han vållade mycken sorg. Han började likväl på ett i allo
löftesrikt sätt, debuterade 1831, vann redan följande år medalj på salongen
för ett landskapsmotiv från skogen vid Compiègne och blef redan nu kallad
ungdomens höfding. Men en tidigt vunnen ära väcker, som bekant, gudarnes
misshag, konstens väktare förargades öfver detta otidiga förhärligande af en
ung herre, hvilkens taflor röjde osäkerhet och sökande — och så stängde
man salongens dörrar för »höfdingen», och dessa dörrar förblefvo stängda
för honom i 14 år, eller så länge den gamla regimen rådde. Trots dylika
försök att hålla honom utom de utvaldes krets blef Rousseau — »den mest
berömde af de refuserade» — under dessa år en ansedd konstnär, och — hvad
mera är — hans personlighet växte under ensamheten ute i naturen, mot-
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
