Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nittonde århundradets konst.
i skogen, åkermannens hvilostund, potatisplockerskor, får- eller gåsvakterskor,
herden med sin hjord ute på fältet. När han målar kvinnan, är det alltid i
hennes arbete i hem eller i ladugård, hon går i vall eller mjölkar, bär
vatten, ger småttingarna eller hönsen mat eller lär barnen sticka strumpor.
Familjen är Millets stat, präktigt representativ för hans läggning är den
gårdsinteriör med bondstugan i bakgrunden, där fadern ympar ett träd, medan
modern står bredvid och ser
på med sitt barn på armen.
»Angelus», mannen och den
unga kvinnan, som ute på
faltet böja sina hufvuden i bön,
då aftonklockan från
bykyr-kans torn ringer öfver
bygden, ringer välsignelse öfver
arbetet, är typisk, också den,
för hans stora, enkla
läggning. Sentimentalitet är lika
främmande för honom som
allt hvad naturförskönande
heter. Hans bönder äro allt
annat än vackra, de kunna
vara både råa och klumpiga
— också kvinnorna ibland,
fast långt ifrån alltid — och
minst af allt äro de
salongsmänniskor. De komma från
ladugården. Det är en hård
tillvaro de föra. Deras lif är
ingen lek, det är fattigt på
glädje och den ena dagen är
den andra lik, den ena
individen ej häller mycket olik
den andra.
Individualist är Millet ej i
synnerligen utvecklad grad,
han framställer släktet,
mänskoarten utan att göra större
skilnad mellan dess olika exemplar men skarpt betonande de stora, utmärkande
dragen. Han sträfvar alls ej till noggrann efterbildning af verklighetens detaljer,
hans uttryckssätt är allt annat än fotografiskt, han tillstår själf, att han aldrig
kunnat måla direkt efter naturen, han söker uttrycket framför allt, tecknar ur
minnet de typer, de stämningar, han känner utan och innan — däraf det
något schematiska, som kan skönjas i hans figurer. Jämförd med en
teckning af Degas eller af Leibl är en af Millets figurer mera skizzerad än genoni-
194
MILLET: VID TJÄRNAN. Teckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
