Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FBAN8KA OENOMBBOTT8MÄNNEN FBÅN 1830.
förd. Karaktäristiskt för teckningssättet är hans metod att uppdraga sina figurer
i massiva silhuetter och att samtidigt med stor omsorg uttrycka djupet,
perspektivet i den bakgrund, de afteckna sig emot. I hans oljemålningar är
atmosferen det dominerande, det sätt, på hvilket figurerna äro insatta i den
vibrerande luften och omsvepta af densamma. Någon verkligt god målare är han
för öfrigt ej, hans målningar sakna ofta fasthet och verka oljefärg, verka
redan nu tekniskt föråldrade, göra intryck genom sin inneboende poesi men
ej genom måleriska egenskaper. I allmänhet gäller det, att ju mindre (arg
han användt, dess mera säkerhet finnes i taflan. Hans teckningar och hans
pasteller med några helt enkla färgtoner stå högre än hans oljemålningar,
beteckna höjdpunkten af hans konst och äro att ställa i jämnbredd med det
vi äga af de gamle mästarnes ritstift. I dessa hans verk finns enhet och
helhet, storslagen enkelhet i användandet af uttrycksmedlen, stor rytm och
harmoni i linierna, djup, känsla, de äro mästerverk i syntetisk konst, med
verkligheten förenklad, samlad, återförd till sina hufvuddrag och till sina primitiva
toner. I dessa teckningar, lätt färglagda eller ej, är Millet kolorist — och
äfven på sitt sätt stilist. Naturen liksom människorna ha i hans behandling
fått något monumentalt och stort, något mera än hvad den direkta
verkligheten visar oss.
Millet ville, att konstnären skulle försvinna bakom sitt arbete, åskådaren
skulle se uteslutande resultatet, han borde ej lockas till att fästa sig vid hur
arbetet var gjordt, vid tekniska finesser. Det är mycket af klassicisternas
generaliseringslust, af deras förakt för de små karaktäriserande dragen, i
Millets blick på människan och på naturen, det är något gammalklassiskt i
hans naturkult liksom i hans patriarkaliska lefnadssätt. Då man lärt känna
honom i hans verk, förundrar man sig ej öfver att finna honom vid sin
aftonlampa drömmande öfver Georgikon eller Teokritos.
Grekerna sågo och framstälde människans yttre skönhet. Millet sökte
uttryckets skönhet mera än formens, såg det sköna i människans känsla —
i modrens blick på sitt barn, i fadrens arbete för hemmet — eller i
människans harmoni med världen omkring henne. Hans åskådningssätt öppnar
nya synvidder för konsten.
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
