Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID ÅRHUNDRADETS MIDT.
till Tyskland, där de belgiska historietaflorna väckt fordran på målerisk
hållning och ökad målerisk skicklighet. »Här är intet för oss att lära», hade
Cornelius sagt till en landsman vid sitt besök i Paris 1839. De unga tyskarna
delade likväl ej den gamle mästarens åsikt, utan begåfvo sig talrikt till
Frankrike för att lära. Främst af desse blir Piloty i Tyskland målsmannen för den
riktning, som blir kallad historisk realism. Under det skede, som nu följer,
breder sig detta koloristiska historiemåleri med prunkande prakt och ej sällan
med teatralisk anordning öfver stora vtor, dess karaktär kan vara olika, allt
efter målarens nationalitet, men dess sträfvan är i stort sedt en och samma,
antingen han heter Piloty, Matejko, Clysenaer, Pradilla, Brozik eller Simoni.
Den sträfvan, som utmärker hela denna riktning, efter historisk
trovärdighet i framställningen af gångna tider och af deras typiska personligheter,
den fördes till sin spets af belgiern Henri Leys, då han uppfann att komponera
och att genomföra bilderna i den tids stil och uttryckssätt, som deras motiv
tillhöra. Längre i tidstrogen framställning kunde man ej gärna komma, än
om man målade en tilldragelse ur Luthers lif så som Holbein skulle målat
den eller framstälde Albrekt Dürer i dennes egen stil. Uppslaget blef
märkligt ej blott genom den kunskap och den virtuositet, Leys uppenbarade i sina
pasticher utan ännu mera genom det kraf på framställningens karaktär och
intensitet, som låg därunder — en sträfvan bort från det teatraliska, som
utmärkte Delaroches, Gallaits, Pilotys riktning, och äfven sträfvan från
framställning af historiens dramatiska scener till historisk kulturskildring.
Samma sträfvan, om ock uttryckt på ett olika sätt, visar sig på flere
håll, hos engelsmannen Madox Brown, hos tysken Adolf Menzel, fransmannen
Meissonnier, hvilka jämte Leys kunna kallas det intima historiemåleriets
skapare.
Historiemåleriet hade varit hufvudsakligen ceremoni-, batalj-,
anekdot-måleri. Det började nu att äfven bli kulturskildring och ge intim
karaktäristik. De gifna exemplen verkade uppfostrande både på konstnärerna och
allmänheten, väckte ökade fordringar på kärna, karaktär, intensitet i
historisk framställning, på största möjliga verklighetsillusion. Antingen
historiemåleriet utöfvades i stort format såsom i Belgien och Munchen eller på
smärre dukar som oftast af Leys, i regeln af Menzel och alltid af Meissonnier,
så fordrade det studium, ej blott af stoffer, dräkter, möbler, vapen och gamla
porträtt, utan studium af modellen och af verklighetens former och färger.
Ket realistiska historiemåleriet bidrog till att bana väg för den direkta
verklighetsframställningen, hvars dag snart var inne.
Verklighetstrohet i förening med känslans värme och ödmjukhet är den
egenskap, en ung engelsk skönhetsdyrkare, John Ruskin, vill finna i
konsten. I England uppflammar prerafaelismen på nytt i seklets midt, i en
ny karaktär, med engelskt lynne och engelska fordringar, en rörelse, som
"tyckes ha föga gemenskap med öfriga tidens tecken och som går sina egna
vägar utan att påverkas af tidsandan på kontinenten och utan att — förr än
långt senare — återverka på den. Under samma tid, då Menzel i Berlin
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
