- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
209

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VID ÅRHUNDRADETS MIDT.

väckte uppseende och polemik genom sina skrifter om den polykroma skulpturens användning
af de gamla grekerna. I Dresden, där han hamnade som professor 1834, bygde han samtidigt
(från 1838) synagogan — en byzantinsk centralbygnad — och teatern, som blef hans första
vägbrytande arbete. Det nya däruti var ej blott den för det dåtida Tyskland ovanliga stilen, utan
det var i vida högre grad idén att låta bygnadens inre disposition med klar och enkel
öfver-skådlighet uttryckas i dess yttre form. Det var ett helt nytt uppslag, som här gafs. Dittills
hade teaterbvggarne förlagt åskädarrum och scen inne i en bygnad af hvilken skapnad och
hvilket yttre som hälst. Att låta ytan följa och markera de inre formerna hade ingen tänkt
pä. åtminstone hade ingen löst problemet, men det var just hvad Semper gjorde — och det pä
det mest osökta sütt. Det var de romerska amfiteatrarnas form och yttre arkitektur, som gifvit
honom tanken. Jämför Coliseums arkader med denna Dresdenteaters! Salongen liksom
scenhuset markerades tydligt och kraftigt i det yttre och den moderna teaterbvgnadens idé var härmed’
gifven — den grundsats, som här gjorde sig gällande, rörde för öfrigt ej endast teatrar utan
all arkitektur, den grundsats nämligen, att det är bygnadens ändamål och väsen, som skola
vara bestämmande för dess yttre form och stil — principer, som nu äro erkända och ofta nog
följas men som haft så svårt att arbeta sig fram. Ett belysande exempel pä. hur motsatsen af

SEMPER: MUSEET I DRESDEN.

Sempers princip kan tillämpas i en bygnad, erbjuder det på 1860-talet af Stüler och Sträck
bygda nationalgalleriet i Berlin, ett verkligt praktprof pä oförenlighet mellan yta och innehåll,
tre museivåningar inpressade i en grekisk tempelbygnad, hvars stora, dekorativa yttertrappa leder
upp till mellanvåningen, medan den vanligen använda ingången under trappan för in i den
våning, som utifrån sedd är källaren.

För sitt andra storverk i Dresden, museet (börjadt 1846), valde Semper en kraftig
renässansstil och lyckades pä en gäng göra bygnaden monumentalt allvarlig och kombinera den med den
pompösa och yppiga barocken i Zwingers paviljonger och gallerier, med hvilka museet skulle
sammanbyggas. Till samma tid höra hans ritningar till Nikolaikyrkan i Hamburg, hvilken
sedan bygdcs i gotik af engelsmannen Gilbert Scott. Semper hade här utgått från
kupolkyrk-typen, sådan den utbildats under barocken, och med fasthållande af det ändamålsenliga utarbetat
den i en mycket fritt hällen romansk stil — ett fullt modernt uppslag, som likväl strandade
mot samtidens förkärlek för gamla, erkända former. Fast Semper tillerkändes första priset vid
täflingen, blef det, efter gotikarkitekten Zwirners"utslag, andra pristagaren, som fick utföra bygnaden.

Efter att liksom hans vän Richard Wagner ha deltagit i oroligheterna 1848 och 49 flydde
Semper till London, där hans inflytande gjorde sig gällande bland annat vid de förberedande
arbetena för South Kensingtonmuseet, och var sedan 1855 verksam i Zurich. Ännu hade han
mycket ogjordt.

Nordensoan, Konsthistoria. 27.

209

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free