- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
212

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE ÅRHUNDRADETS KON8T.

på akademien, för öfrigt var han själflärd både som tecknare och som målare.
Och med hans förutsättningar var detta nog en lycka för honom.

Han om någon var född till tecknare, man kan icke tänka sig, att han
skulle kunnat blifva något annat. Man kan våga uttrycket, att han var född
med pennan i handen och att han sedan aldrig lagt den ifrån sig. Hela
hans långa lefnad är ett enda studium med blyerts och skizzbok, afbrutet
endast af studium med pensel och färg, ett konsekvent odlande af hans egna
möjligheter på det sätt, som han själf valde. Han var en af de lyckliga
konstnärsnaturer, som genom att gå sin egen väg, likgiltig för den rådande
smakens och för den tongifvande estetikens fordringar, följde med i tidens
utveckling och blef vägledare för andra. Hans utvecklingsgång blef en tid
framåt också det tyska måleriets.

I sina teckningar frän ungdomsåren iiar han ännu intet personligt uttryckssätt. Han är
brådmogen och kunnig, men han tecknar ungefär som de andra. Det finns teckningar af honom
ända från 1827 — han var då 12 år gammal. 1834 utgaf han en samling teckningar, »Des
Künstlers Erdenwallen», ärligt återgifna hvardagsbilder, som väckte uppmärksamhet i
konstnärskretsar. Kort därefter slår han in på Preussens historia i en följd teckningar för litografi,
och så ger honom en framsynt man eller en lycklig slump uppdraget att illustrera Kuglers
Friedrich den stores historia, som börjar utkomma 1839. Därmed är Menzel inne i den
motivkrets, som skall göra hans lycka. Det är ej stor och hög konst, han idkar enligt den tidens sätt
att se — för den tiden är en mästerlig teckning ett ringare konstverk än en medelmåttig
väggmålning med ideelt innehåll. Han täflar ej med de erkända historiemålarne, sysselsätter sig
hvarken med trojaner eller kejsar Barbarossa, han representerar preusseriet och den nyktra,
torra prosan, hvilket ej hindrar, att hans kärfva marskalkar och soldater i stångpiskor äro
slående lifTullt karaktäriserade och att Zopfen lefver upp pà nytt i dessa hans teckningar. Med
outtröttlig viljekraft och med järnflit studerade Menzel sig in i tidens karaktär, utseende, vanor.
Han aftecknade allt, i gallerier, bibliotek, på tyghusen, ingen detalj var för obetydlig för att
väcka hans intresse. Där det direkta naturstudiet ej förslog, där kom hans under dessa
studier uppöfvade stilsinne till hjälp och lärde honom träffa det rätta — och att tillegna sig ett eget
teckningssätt. Först i Friedrichs historia är han en konstnärlig personlighet. För det tyska
träsnittets utveckling blef ock hans verksamhet som tecknare af stor betydelse.

Hans sätt att teckna har blifvit kalladt »målerisk teckning». I själfva verket tecknade
han mera måleriskt än hvad både han själf och andra tyskar målade. Då han efter mer än
ett årtiondes studier med pennan i handen grep till penseln, som han blott någon enstaka gäng
tagit i sin hand, och böljade mäta dessa samma figurer, som han kunde ut och in, så var hans
historiska lärdom nog större än hans lärdom i måleriets konst. Men för honom voro
svårigheter till för att öfvervinnas. Framsteget i det rent måleriska från den 1850 signerade
»TafTel-runden» (Friedrich II med sina kavaljerer och Voltaire till bords i Sans Souci), där personernas
ansikten äro dilettantiskt utförda, snarare tecknade med färg än målade, och där målningssättet
i det hela gör intryck af osäkerhet — teckningen af samma motiv i Kuglers verk har vida
mera genomförd karaktär än målningen — och till »Flöjtkonserten» 1852 är i ögonen fallande.
I den senare taflan visar behandlingen af ljuseffekten öfver rococosalongens gyllene snirklar och
speglar fram till Menzels senare koloristiska studier. Efter dessa målningar följde »Friedrich pä
resa» och ett par hataljtaflor. Sin popularitet hos hög och låg har dock Menzel i främsta rummet
vunnit genom teckningarna till Friedrichs historia, genom de små spirituella vignetterna till den
därpå följande praktupplagan af konungens skrifter, genom »Friedrich den stores soldater», m. fi.
verk, som vunno anklang hos alla rättsinniga preussare från majestätet och till den minste
trum-slagarpojke. Konung Fritz som ung med de lifliga ögonen och detta drag af intelligens och
melankoli öfver det fina ansiktet och som gammal, barsk ocli tvär i sin trånga syrtut,
tre-hörningen öfver stångpiskan och käppen i handen, har ingått i folkmedvetandet just sådan,

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free