Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Århundradets midt.
och, trots detaljbehandlingens mikroskopiska skärpa, en välgörande målerisk
jämvikt och helhetsverkan. »Se i stort, utföra i smått», var Meissonniers
fordran på sig själf. Endast en mästare i allt hvad till handtverket hör kan
genomföra sitt program så som han gjorde — med minutiös naturiakttagelse,
säker hand, odlad smak, och likväl bredt. Hans ögon voro begåfvade med en
skärpa, som är vanliga dödliga förnekad. För ljusets spel och tonernas
inbördes valör hade han fin känsla — däraf det af detaljernas noggrannhet
ej mycket störda helhetsintrycket i hans målningar — och bland
frilufts-mälarne var han en af de första. Hans landskapsstudier visa friskhet och frihet
från atelierregler, klarhet och luft i både ljuset och skuggorna. Han var född
till målare, som Menzel aldrig var det, på samma gång hans tecknade studier
visa mästerskap. Och i sina målade porträttstudier kan han visa ej blott
karaktärsskärpa utan behag, känsla, till och med ömhet — han är ej alltid
uteslutande den hjärnmänniska, som döljer sig i de små kostymtaflorna och
äfven i historiebilderna. Dessa senare falla inom ett senare skede af hans
långa verksamhet.
I Belgiens måleri löper den historiska skolan ut i Henry Leys’ konst.
Levs (f. 1815, d. 1869) går längre än sina samtida i historisk trohet på så
sätt, att han söker se den tid han skildrar med dess egna ögon. Han
arbetade sig till den grundsats, att målaren tränger djupast in i en förgången tids
karaktär genom att ställa sig på samma ståndpunkt som denna tids egna
konstnärer, söka nå samma mål, som de uppstält för sig. Den gamla
flamländska konsten hade till mål omedelbar, trogen, kärleksfull
naturefterbild-liing, karaktär men ej idealisering, ej naturförsköning, inga vackra former som
ej finnas i den verklighet, målaren har att studera. Leys börjar — vid sidan
af sina naturstudier i Paris — med att studera gamla målare, och det dröjer
ej länge, förr än han är skicklig i att göra efter hvad de gjort. De visade
iionom ej vägen till ett direkt studium af den verklighet, där han lefde, utan
till studium af den miljö, de själfva lefvat uti. Han var ej den enda bland
de belgiske målarne, som sökte förena gamla mästares uttryckssätt med modern
uppfattning, men han blef den främste bland dessa pastichörer. Han bar
inom sig mer än ett halft dussin gamla målare, en hvar olik den andra.
Han studerar dem ■ så noggrannt, att deras formvärld liksom deras färg blir
hans egen, han är till den grad genomträngd af dem, att det faller sig lika
naturligt för honom att gå i deras spår, som det varit för klassicisterna att
skapa i de fastslagna antika formerna. Han är allt för intelligent för att bli
endast en efterapare, han söker andan, karaktären, som formen uttrycker, han
ser denna karaktär med moderna ögon och betonar den afsiktligt. Att det likväl
är en efterbildande konstart, han företräder, en konstart, där en gifven form
ställer sig mellan konstnären och naturen, är uppenbart, och däri ligger
orsaken till att hans riktning blef snart öfvergående och fick ett öfvervägande
kuriositetsintresse. Dess betydelse ligger däri, att den skärpte blicken för
historisk karaktär och äfven bidrog till att skärpa fordringarna på
framställningar från gångna tidehvarf. Gent emot inflytandet från David och det nyare
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
