Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TID ÅBHUMDBADET8 MIDT.
tär. Han sade själf, att han i Paris »beslutat att göra realistiska målningar,
därför att ingen fransman gjorde sådana». Alltså intet enligt de stadfästade
reglerna anordnadt i en taflas komposition, ingen konstlad atelierbelysning
men däremot skrupulöst sökande efter trovärdighet, efter intensitet i
hållning, i uttryck, i karaktärsskildring. Inga tomma rörelser hos figurerna, om
än aldrig så behagfulla, intet som är där blott för att det är vackert. Det
var knappast i Wappers’ spår han gick, men man blir ej förvånad öfver att få
höra, att Holbeins bilder i Basel gjort starkt intryck på honom. Den tafla,
han utstälde 1849, »Kung Lear förbannar Cordelia», sade tydligt nog ifrån
hvad han ville. Hår fanns icke spår af skola, figurerna voro ej grupperade
efter några regler utan uppradade bredvid hvarandra, ingen af dem står
modell, står och visar sig för publiken, alla äro inne i situationen, en hvar
uttrycker sina känslor på ett starkt betonadt sätt. Lif och rörelse i hvarje
figur, och alla stoffer, alla detaljer med yttersta noggrannhet återgifna. Det
hela ingen skönmålning, tvärtom kärft och hvasst hållet, i hårda färger,
skarp teckning.
Når Brown utstälde denna tafla, var han ej ensam nyhetsmakare. Han
delade denna egenskap med den då för första gången framträdande lilla grupp
af målare, som till sina signaturer fogade frimurartecknet P. R. B., hvilket
betydde Pre Raphaelite Brother.
Där hade bland akademieleverna funnits några ungdomar, som ej stäldes
tillfreds hvarken af det mål, de sågo framför sig, eller af den konst, de sågo
utöfvas omkring sig. Overbecks klagan från hans ungdom vid de tyska
akademierna går igen i Holman Hunts uttryck — i den skildring, han efter
’ Rosettis död lämnade af »En strid för konsten», i Contemporary Review 1886
— att de unga på denna tid vid akademien lärdes på sin höjd att bli
lika habila i handen som deras lärare, men hos dessa ej funno annat än
konvention, hvarken en sund tradition eller kraftig originalitet. De hade
inga goda exempel att följa, och de sågo ej annan utväg än att på egen
hand söka sin väg, och den måste gå genom ett ärligt och samvetsgrannt
naturstudium. Många goda råd funno de i den unge Ruskins 1843 utkomna
första del af »Modern painters», där författaren just hänvisar till träget och
troget naturstudium, till slafvisk lydnad under naturen i all hennes
enkelhet och rikedom. Intet i naturen är att ringakta, intet att förkasta, intet att
omgestalta, men virtuositet är en farlig egenskap hos konstnären, liksom allt
slags taskspeleri med effekter. Detta var just en lärdom efter dessa
ungdomars sinne. En af dem, Rosetti, blef elev af Madox Brown och sattes af
denne att kopiera de mest alldagliga föremål. Och sinsemellan diskuterade
de ifrigt konstens uppgift och medel och sökte ett uttryckssätt, motsvarande
deras begär efter enkelhet och styrka och fritt från alla moderna tekniska knep.
De funno hvad de sökte hos italienska målare från 1300-talet. I gravyrer
efter freskerna i Pisas Campo santo funno de jämte det enkla målningssättet
äfven andra egenskaper, sällsynta hos samtiden: hänsynslös fordran på
karaktär, frihet från schablon i gruppering, ansikten, former, draperier. Deras
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
