Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
sà vacker som en ung engelska af rent blod». I den moderna tidens konst måste uttrycket, det
själsliga ha förmer att säga än formen — bland de råd Huskin ger konstnären är att
ihågkomma detta och äfven att i konstverket uttrycka skönhet, harmoni, lugn och glädje, aldrig
låghet, last eller smärta. Att glädjas åt en holländsk krogscen är att glädjas åt fylleri, smuts
och råhet. Med måleriets tekniska sida sysselsatte sig Ruskin med förkärlek, på detta område
var han radikal nog och möttes med de oppositionella ungdomarne i kraf på undvikande af all
slags »pomaderad» kolorit. Hans teorier gingo stick i stäf med de i utlandet moderna
måleriska sträfvandena, särskildt mot allt hvad stämningsmåleri heter — han fordrade ju att
målaren skulle noggrannt redogöra för hvarje enskildhet i taflan. Men han gaf ett par uppslag, som
några årtionden senare återkommo såsom nyheter. Redan 18+6 förordar han pointillism,
användande af rena färger, hvilka genom motsättningen till hvarandra verka starkare än om de
blandades med hvarandra — äfven Madox Brown försökte detta målningssätt, som senare dök upp
i Frankrike. Och 1853 råder Ruskin mälarne att göra målningen färdig intill sista penseldraget ute
i fria luften. I dylika uppslag var han före sin tid, men det dröjde innan de blefvo genomförda
i praktiken, och det skedde ej i England. Tiden var ännu ej mogen, och nyhetsmännens sträfvan
gick åt annat håll.
Det prerafaelitiska brödraskapet upplöstes småningom och man såg ej
längre märket P. R. B. på deras arbeten. Ett par af medlemmarne lämnade
London, Hunt reste till Palestina, Millais närmade sig snart det akademiska
lägret. Men nya krafter vunnos. År 1856 gjorde Rosetti i Oxford bekantskap
med två unge män, Burne Jones och William Morris. Den ena af de två
förde prerafaelismen till dess höjdpunkt, den andre blef den på handtverket
till-lämpade konstens nyskapare. Rörelsens morgondag var tryggad, och den blef en
vacker och välsignelserik arbetsdag. Den utvecklade en konst, poetisk,
känslofull och bräddad af fantasi, värdig att nämnas jämte den samtida engelska
diktningens mest själfulla alster, med hvilken den står i intimt samband:
med Swinburns, Brownings, Tennysons dikter — och naturligtvis med Rosettis
egna och med Morris’, ty äfven han var ju en stor skald. Och på samma gång
denna riktning är ideel, ställer den för sig rent praktiska mål. Ur den utgår
sträfvandet efter konstnärlig smak i hvardagslifvet, efter harmoni mellan
konstens och handtverkets alla arter.
5.
Realism, verklighetstrohet i studiet och i uttryckssättet, var utgångspunkten
för de engelske revolutionsmännen, för Madox Brown, för Ruskin och för
prerafaelsbröderna. Ej ens Rosetti var ännu den visionens målare, han
sedan blef. I sin »Ecce ancilla domini» utgick han, som Ruskin velat, ej
från renässansinålarnes kompositioner af ämnet, utan från den enkla bibliska
berättelsen och sökte gifva den ett rättframt och innerligt uttryck.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
