Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE INTILL 1870-TALET.
Som det mest ståtliga och typiska monument öfver kejsardömets franska
konst prunkar Garniers opera med dess berömda klarhet och konsekvens i
planläggningen, dess klandrade stilblandning, dess smidigt eleganta former,
dess slösande rikedom i användandet af materialen och dess storartade
konstnärliga utsmyckning af exteriören såväl som af det inre. Tillbygnaderna af
École des beaux arts och Palais de justice — förut omnämda — samt de olika
försöken med järnet som bygnadsmaterial tillhöra ock detta skede.
Som dess representativa
arkitekter stå Louis Visconli (italienare till
födseln, f. 1791, d. 1853), hvars
förnämsta verk, förutom tillbygnaden
till Louvre, är Napoleons graf i
In-validdömen, Jfi/for/^nordbangårdens
upphofsman), Louis Duc, Palais de
justices mästare, Duban (École des
beaux arts), Victor Ballard (f. 1805,
d. 1874), som bygt så olikartade ting
som hallarna och kyrkan S:t Augustin
— med dömen och hvalf af järn och
tegel — Theodore Bally (S:t Trinité)
och Charles Garnier (f. 1821, d. 1898),
som efter studier hemma och i
Grekland år 1861 segrade i täflingen om
byggandet af Grand opera. Fasaden
stod färdig 1867,men bygnaden kunde
invigas först 1875.
Akademien i Villa Medici
vårdade traditionerna och
uppehöll vördnaden för den
sköna formen. Den konst,
som där uppammades, blef i
regel, om ock formsäker och
formvacker, ej så litet kall
och tom i all sin korrekthet.
Flertalet af de verk, denna
franska romarskola
åstadkom, ha intresse mera som
typiska alster af en skola än
som frukter af en personlig
känsla och naturuppfattning.
Undantagen — Carpeaux,
Regnault— endast bekräfta regeln. I Cabanel, Bouguereau, Gustave Boulanger,
Lefeb-vre, Baudry, Elie Delaunay fick skolan sina representativa målare på 1850-talet.
Cabanel blef en tid bortåt riktningens mest framskjutne bärare, hans konst
inkarnationen-af den officielt rådande smaken under kejsardömet. Öfverhopad af utmärkelser och i egenskap
af chef för École des beaux arts en inflytelserik man var han länge en af fixstjärnorna i det
parisiska konstlifvet. Hans temperaments!öst, med glatt pensel och klara färger men alltid med
fin smak och med beherskande af uttrycksmedlen målade bibliska, mytologiska, historiska
Nordensvan, Konsthistoria. 30.
233
BALLY: S.T TRINITÉ I PARIS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
