Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
och färgkänsla, med breda, feta penseldrag, som skvallra om galleristudler. Ibland blir han
för mycket Ribera och gör intryck af pastischör. Henner fastnade i ett mätningssätt, som ibland
blef retsamt konstladt. Effekten af en kvinnokropp mot mörk grönska i en skarp belysning, som
väcker misstanke om att vara åstadkommen medelst elektriskt ljus, en belysning, som kommer
kroppen att lysa elfenbenshvit med allt ljus samladt, liksom uppsuget i sig, har han under
många år upprepat gång på gång, ibland med största delikatess i färgbehandlingen. Man kan i vissa
af hans målningar — t. ex. i den stora >Eglogue> — finna en färgskala, bra nog
öfverensstämmande med den, som Böcklin och hans efterföljare gjort modern, samma saftiga grönska och
samma djupa blå himmel med bleka människokroppar som motsättning. Äfven den sträfvan
efter en stark färgklang, åstadkommen genom en enkel, samlad harmoni, en fint afvägd och
behärskad tonskala, som utmärker den nu i seklets slut moderna tyska riktningen, har en af
sina föregångsmän i Henner. I sina porträtt är denne aristokratisk, distingerad och originell
utan cffektsökeri i färgvalet.
Intryck från italienska kolorister och från spanjorer göra sig gällande äfven
hos Carolus Duran (f. 1837) och Léon Bonnat, som båda bli bemärkta på
1860-talet.
Den förres tidigare alster — italienska motiv som >Den mördade» (1861), en lifligt skildrad
scen med figurer i kroppsstorlek — verka helt och hållet gammal skola. Bonnat (f. 1833), som
fått sina första konstintryck i Madrid och hvars väg sedan gick genom parisakademicn och
därifrån till Rom, dref studiet af den lefvande modellen till en ovanlig skärpa — »Sankt
Andreas på korset» och senare »Kristus på korset», som i på en gång minutiös och bred, effektfull
modellering af den nakna kroppen kunde ställas som ett motstycke till Laocoon. I sina
italienska genrebilder käck och frisk, förde han detta slags typ- och kostymmåleri från Leopold
Roberts teaterkompositioner och Riedels konfektsötma ett godt stycke fram till käck realism,
och till porträttet öfverförde han samma skärpa och samma energiska och effektfulla kraft i
modelleringen, som karaktärisera hans modellstudier.
Till de af den stora konstens representanter, som lärt mera af spanska mästare än af den
italienska renässansens mån, är Henri Regnault att räkna. Men med större skål kan han
inordnas bland skedets afrikamålare. Till klassicisterna få vi däremot räkna Toudoine, Georges Becker,
Gustave Boulanger, Mallhieu, Sylvestre m. fl. af dessa målare, som med solid teknisk kunskap
och ofta nog med stor hållning med förkärlek skildrat nervretande scener ur bibliska eller
romerska historien (Beckers Ripa, som skyddar sina afrättade söners kroppar mot gamarna,
Boulangcrs Sankt Sebastian, uppenbarande sig som spöke, blodig, rysansvärd och hotande, för
kejsar Maximilian, Sylvcstres »Nero och Lokusta pröfvande giftets verkningar på en slaf» m. fl.).
Till denna krets är äfven att räkna Gustave Doré (f. 1832, d. 1883), som
dock ej hörde till någon bestämd skola. Han är typen för det mångfrestande
geniet, som äger ett öfverflöd af lefnadskraft, ungdomsmod och talang, af
uppslag och idéer och en farlig lätthet i arbetet, men som saknar
begränsningens gåfva liksom själffÖrdjupandets. Han är improvisatören med den
outtömliga fantasien, det lätta lynnet och de kvicka tankarna.
Redan som gosse böljade han utgifva karrikatyrer (»Herkules’ historia»), öfvergick snart
till illustrationen och vann sitt namn genom de stora serierna teckningar till Rabelais, don
Quixote, Dante, Åtala — tusentals kompositioner, bland hvilka de rent fantastiska och visionära
samt de ohejdadt groteska stå främst. Hans amerikanska urskogar och ruiner af jättetempel
visa en slösande rikedom i anordningen, af starkt understruken effekt, ibland tämligen"
teatralisk. Bilderna till bibeln äro svagare, där saknas den personliga uppfattningen och det djupare
studiet. I de ståtliga gammaltestamentliga bilderna från Egypten och Babylon fick Doré
tillfälle till arkitektoniska praktkompositioner af stor hållning och till massverkningar, sådana
Rochegrosse, Simoni och andra senare upptagit.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
