Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
med gamla målningar i minne — af Velasquez, Ribera och andra. Äfven
Goyas inflytande på honom är uppenbart. »Se där», skref Tliéophile Gautier
1861 om Manets groteska gitarrspelande spanjor, »se där en guitarero, som
ej kommer från Opera comique. Men Velasquez skulle hälsa honom med
en liten vänlig blinkning och Goya skulle bjuda honom eld på cigaretten.»
Det var i början af 1860-talet, som Manet, liksom förut Courbet, vandrade
genom skandalens port in i ryktbarhetens land. Den döde Kristus, omgifven
af änglar, Olympia, Frukosten i det gröna tillhöra dessa år. Manet blef hjälten
bland de misslyckade, bland dem, som lingo skrattarne på sin sida på de
refuserades salong 1863. Vid världsutställningen 1867, där han också hörde
till de refuserade, deltog han i Courbets separatutställning. Bland hans 50
nummer där återfann man hans kamptaflor från de sista åren. Ny
skrattsuccés, stor förargelse. Skämt och speord haglade öfver denne charlatan,
som till hvarje pris ville väcka uppseende och som naturligtvis endast i dylik
afsikt smort ihop all denna gallimatias.
Denne charlatan var en väluppfostrad ung man med eleganta vanor och
ett älskvärdt och tilldragande uppträdande. Han hade endast det felet att
vara envis i sina försök att införa öfverflödiga och smaklösa nyheter i
måleriet och att i stället för att gå samma väg som andra och bli en aktad
målare ibland de aktade äflas att styra emot strömmen. Det gör man ej
ostraffadt, om man ej är ett första klassens snille.
Hvad var det då i dessa taflor, som väckte denna allmänna förargelse?
»Le déjeuner champëtre» visade en kvinna, som efter badet sitter absolut
oklädd i gräset i samspråk med ett par absolut påklädda unga herrar, medan
i bakgrunden en annan kvinna, klädd i linnet, är ute och plaskar i floden.
Alltså ett motiv af den art, som Tizian, Georgione och många andra målat —
visserligen i ett land och på en tid, då seder och bruk voro andra än i
Napoleon III:s Paris — och som publiken såg i Louvre utan att förargas.
»01ympia> var en liten modellflicka, som i en ganska ostentativ ställning låg
på en bädd, den hvita kroppen sedd mot det hvita lakanet — bakom syntes
en negress, klädd i rödt, med en stor blombukett och vid den liggande
flickans fötter en svart katt. Idén var tydligen hämtad från Goyas »Maja» i
Madrid, men Goyas modell var vacker, både med och utan kläder. Olympia
är svagt tecknad och slätt och tråkigt målad — hon gör närmast intry ck af
att vara en ful och elak flicka, blodfattig och allt annat än tilldragande, och
det var väl allt detta, som retade både juryn och allmänheten.
Men hvarför salongsjuryn refuserade »Flöjtblåsaren» — en liten käck
musikantgosse i röda byxor, målad bredt och hurtigt med enkla medel —
och hvarför man i denna studie såg en utmaning mot publiken, det blir
svårt för eftervärlden att förstå.
Manet sökte i främsta rummet ett samladt, förenkladt mätningssätt. Det
betyder för honom föga, hvad han målar, taflan har ej tillkommit för att
framvisa det ena eller det andra föremålet, utan snarare för att visa den ena
eller andra färgverkningen. Motivet är »en förevändning för analys». Den
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
