Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYBKLAND INTILL 1880-TALET.
som inom genren. Tidemands motsvarighet här var Hans Gude. Liksom
Tidemand framstälde för den tyska publiken norska folktyper och scenerier
ur folklifvet, så gaf Gude den norska naturen, som visserligen Achenbach
förut varit och sett på och målat, och som Leu och andra tyskar uppsökt
för de ståtliga motivens skull. Någon temperamentets samklang med den
norska naturen kunde man dock ej vänta af de tyska målarturisterna, hur
skickliga de än voro.
Vandringslust, oro, sökande efter romantisk natur att måla, efter
storslagna motiv och efter poetiska, voro utmärkande för hela riktningen, från
Achenbach själf och till den yngste bland hans efterföljare. Om fördjupande
i naturens karaktär, om att se den med naiva ögon, att lefva sig in i den
är ej fråga, men väl om flitig detaljbeskrifning, elegant penselföring, vackert
afvägd färgharmoni med utstuderade motsättningar, med ett ord om ett
omsorgsfullt komponerande på atelieren, sammanställande af naturdetaljerna
efter godkända regler. Dessa detaljer hade man kanske efterbildat ute i helt
annan belysning, vid en annan timme på dagen, det betydde föga,
valörstudiets tid var ännu ej kommen.
Till romantisk natur drogos landskapsmålarne — till Hollands och
Norges kust, till tyska fjälltrakter, där det fanns vattenfall och måleriska kvarnar,
till Alperna och till Italiens solglöd. Oswald Achenbach, Andreas’ yngre
broder (f. 1827), valde Italien till sitt område och såg det med en efter
praktfulla färgeflekter sökandes ögon. För samtiden voro hans taflor lysande,
nu synas de — med all sin skicklighet i utförandet — i sin färggrannlåt
och sitt hopande af intressanta detaljer ej så litet oljetrycksartade och
bilder-boksaktiga. Liknande motiv ha de yngre italienska målarne själfva målat
med en helt annan kläm och trovärdighet, och för det brokiga, det
kaleido-skopaktigt glittrande i ett italienskt solskensmotiv med lifligt folkvimmel och
bjärta färger ha de fått mera karaktäriserande och liffulla uttryck.
Ännu längre bort reste andra målare för att finna lämpliga motiv. Karl
Werner — den berömde akvarellisten — fann dem i Orienten och Egypten,
Edvard Hildebrandt från Berlin sökte dem jorden rundt. Längre kunde man
ej gärna gå i sitt sökande.
3.
Sträfvandet till framsteg i det rent måleriska gör sig gällande på flera
håll än i München. Liksom genrekonstens företrädare i Düsseldorf resa det
stora måleriets representanter i Berlin gärna till Paris för att lära — ända
till krigsåret 1870 hålles förbindelsen med det franska måleriet uppe, fastän
ett allt för afgjordt tillägnande af fransk teknik ej upptages riktigt nådigt af
Nordensvan, Konsthistoria. 35.
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
