Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALÖRMÅLERIETS GENOMBROTT.
Till denna krets höra äfven Julien Dupré (landtbilder, bönder och
kreatur), Lerolie (»Fårvakterskan» i Luxembourg), Ulysse Butin med kraftigt
genomförda bilder från hafskusten, Feyen-Perrin, hvars fiskarflickor visa mycken
behagfull smidighet och elegans m. fl.
3.
Modernismens förare under genombrottstiden var mer än någon annan
Édouard Manet, om han också ej var rörelsens främste konstnär. Hans
uppgift blef att »tvätta paletten åt samtidens måleri», att öppna dörrarna till fria
luften. Steg för steg fördes han från de gråa skuggor, han lärt af Velasquez,
till solskenets blonda toner med färg i skuggan liksom i dagern, violetta eller
gredelina toner, som verka genom nyanserna mera än genom motsättningen
mellan mörker och ljus.
Manet vill skildra verkligheten pi ett för tiden karaktäriserande sätt. Han väljer med
förkirlek motiv från Paris’ omnejd, från kapplöpningar, från flodlifvet, utvärdshus, trädgårdar,
orangerier och verandor, där ljusets spel genom glastak Åstadkommer djärfva och originella
reflexer. Han ville lösa intressanta belysningsproblem eller genomföra en ovanlig och
vansklig färgskala. Han är mälare och uteslutande m&iare, det finns ej det minsta literära eller
dramatiska inneh&U i hans bilder ur lifvet.
Hans typiska motiv: En kvinna som ute i en trädgård i solsken tvättar hvitt linne — det hvita
får blA skuggor i solskenet, detta var då något nytt och upprörande. Solgass öfver floden, bitar,
stranden, dir ett ljusklädt par slagit sig ner — i deras kläder är hvitt hufvudfärger I en bit
en herre och en dam — också i ljusa, glada, skrattande färger, mjukt, dallrande solsken öfver
det hela, himlen starkt blå, vattnet mildt grönaktigt. >Hos père Lathuile» i Batignolle —
solsken genom glastak öfver dukade bord, öfver det frukosterande paret —> mannen bär ljusgul
sommarkostym, blått glansljus faller öfver hans hår — växter, en vattenkonst, gröna pelare bakom,
starka färger och intensivt ljus. »I drifhuset» i Berlins nationalgalleri (1879) ir ej tillkommen
under hans lyckliga ögonblick. Äfven i porträtt och interiörer samma sökande efter valörerna
och efter bredd i behandlingen — Nana vid sin toalett, den originelt anordnade, i klara, ljusa
färger hållna bilden frin Folles-bergères (1882), dir man ser uppasserskan bakom disken och
bakom henne en spegelvägg, som iterger salongen med dess virrvar af människor i den
upp-hettade, gasmättade luften. Manets penselföring ir bred och flott, figurerna ibland utan fasthet
1 formen, föga modellerade — han ser dem hufvudsakligen som firgflickar i taflans färgharmoni —
färgen anlagd med styrka och medvetenhet. Det hinder mer än en gång, att figuren ej går
ihop med sin omgifning utan verkar urklippt ur taflan. Någon retsam modernism kan man
numera lika litet finna i dessa målningar som i flertalet af impressionisternas. Ojämn var och
förblef Manet, åtskilliga af hans arbeten ha numera knapt annat än ett historiskt intresse, andra
verka osmälta och obehärskade, men andra åter visa både säkerhet och fasthet i anliggningen,
ett klingande gladt färgspel, valörstudium af värde.
Om Manet blef öfverskattad af sina meningsfränder, si blef han till gengäld innu efter
döden oförsonligt nedsatt af motståndarne. Sjilf var han nog inbilsk och fanatisk. Under
sina sista ir vann han officielt erkännande, flck sätta i knapphilet det röda bandet, som han
Nordentoan, Konsthistoria. 39.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
