Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅLERIET I ENGLAND.
ALMA TADEMA: CLAUDIUS. Oljemålning.
Hans djur voro med nogrannhet och skicklighet målade"efter verkligheten, men på samma
gång representera de mänskliga egenskaper. De äro onekligen pyntade — de >ha på sig
söndagskläderna», uppträda ej som Troyons boskap i ladugårdshvardags. Inför eftervärlden te sig
nog de af hans taflor mest gedigna, där han helt enkelt ger ett djurporträtt och ej sträfvar
efter att ge sin modell ett mänskligt temperament.
Hunden var framför andra djur Landseer» bästa modell — hunden på sin herres graf är
en af hans mest omtyckta taflor, en annan aristokrathunden och bondhunden, »Alexander och
Diogenes». Till engelskt fosterländska känslor talade hans isbjörn, som gick omkring bland
spillrorna af en förolyckad nordpolsexpedition. Han framstälde djuren t lugna situationer, sällan i
strid, hans studier visa mera realism’ än hos hans föregångare men vida mindre än hos Barye
och Delacroix. Han är alltid rädd för att bli oskön och plump, som naturen kan vara.
Landseer var en af Englands ryktbare mån, blef 1865 erbjuden presidentskapet i Royal Academy,
såg sig rikligt representerad 1 National Gallery, begrofs i Paulkyrkan. Bekant är anekdoten om
konungens af Portugal yttrande till den ryktbare djurmålaren: »Jag har länge önskat göra er
bekantskap, jag tycker sA mycket om djur.»
Landseers efterträdare som populär djurmålare är Briton Rivière (f. 1840,
förutom målare vetenskapsman, filosofie doktor och klassiskt lärd).
Hans omtyckta barn- och hundbilder äro likväl ej det märkligaste han alstrat. Det ligger
en mäktig kraft i uppfattning och stämning i bilder sådana som ödsligheten öfver Persepolis’
jätteruiner, där ett kringstrykande lejonpar äro härskare, urvärldsmänniskorna, där de gå fram
bland hopar af fåglar, som ej förstå att vara rädda för dem, eller Daniel i lejonkulan, omgifven
af de krypande, fega, grinande bestarne, som ej våga hvad de så gärna vilja.
Realismens främste var John Everett MiUais (f. 1829, d. 1896). Bland
prerafaelsbröderna hade han varit den skickligaste — att han öfvergaf den
ung-domstro, hvars resultat blef deras insats i konsten, ha rörelsens historici ej
förlåtit honom. Det var ett »moraliskt själfmord», »Gud hade skapat honom
till en stor man, men själf gjorde han sig icke till en stor konstnär»
Han skapade sig emellertid fort och lätt en lysande framtid, tack vare sin
talang, sin personlighet, sin rättframma, utåtvända, mot det konkreta riktade
målarblick. Han var ej skapad till apostel eller reformator, han valde de
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
