Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
ändamål på en vägg eller den stannar på en liten panneau eller i en
akvarellskizz.
Denna riktning med sitt mål i en dekorativ totalhållning, i mustig och
mättad kolorit, i starkt uttryck för en intim naturkänsla, fick ett för
kontinentens konstpublik öfverraskande glansfullt uttryck hos de moderna skottarne,
i Glasgoivskolan. Millet, Corot, Israels, Whistler få anses som riktningens
stödjepelare, det innerliga naturfördjupandet och den ungdomligt kraftfulla och
känsliga målarglädjen som dess lifgifvande krafter. Icke endast naturanalys,
icke endast sökande efter ljuskraft och än mindre efter originalitet finner man
i deras verk. De söka ej väcka sensation genom att se olika mot andra, men
de väcka värme genom den kärlek till naturen, de uppenbara, man tycker
sig själf ha sett deras motiv, och det är hemkänsla i dem. De se sin egen
natur målerisk, i formerna ocli färgtonerna, som af den fuktiga luften bli
starka och ständigt växlande i en oändlighet af skiftningar, den melankoliska
och drömmande höglandsnaturen med mörka sjöar mellan höjderna och saftiga
ängar och skogar mellan bergen. Naturen sedd genom en individualitet är
deras mål, liksom det varit så många andras. Man måste måla det man ser,
men om resultatet blir konst, det beror på hvad man ser, har en af skolans
främste män, Paterson, yttrat. Det är ej afgjordt, att ens det mest ödmjuka
studium af naturen under ett helt människolif gör någon till konstnär. Konst
är ej natur utan mera än natur, naturen sådan hon afspeglas i en
människosjäl, i en inträngande, ej blott en passiv känsla. Det dekorativa elementet är
en väsentlig egenskap i hvarje verkligt konstverk. I de flesta af
landskaps-måleriets betydande alster finner man en uppenbar afvikelse från de faktiska
företeelserna i naturen, en afsiktlig och nödvändig afvikelse. Utan att frångå
det natursanna har målaren att gifva mera än det lilla stycke verklighet, han
har framför sig, innehåller.
Här som alltid äro teorierna i själfva verket föga belysande för
konstverken, det hufvudsakliga hos Glasgowskolan var som sagdt det energiska i
uppfattningen, det samlade, kraftiga i tolkningen af stämningen, färgskalans
dekorativa harmoni. För öfrigt finns individuel frihet och många olika lynnen
hos dessa »Boys of Glasgow», som gingo sitt segertåg genom kontinenten i
början af 1890-talet och då influerade särskildt på det unga Tyskland. De
målade legend och historia, österlandet, Londonmotiv, flickor som spela
lawn-tennis, porträtt och naturligtvis den skotska naturen i dagens ljus och
skymningens drömmeri. Allt målades med en säkerhet, som måste väcka häpnad,
lätt, spirituelt, öfverlägset, utan att tekniska svårgheter hindrat ett fullt uttalande.
James Palersons känsligt stämda landskap äro typiska för riktningens sträfvan. Antingen
lian mälar den klara vårluften, sommaraftonens fylliga värme öfver frodig landsbygd,
solnedgångens jublande prakt, naturen darrande våt efter skuren, solglimten mellan de mörka
åskmolnen öfver ruinen, som speglar sig i flodens stillhet, alltid är stämningen helt känd,
fördjupad, klangen är stark och äkta, intet blott afbildande. Så ock hos de andra, hos William
Kennedy, Slevenson, Grosnenor Thomas, djurmalaren Donavun Adam, den skotske Liljefors, i
(loiilds starka färgeffekter och Wallons fina gråstämningar och valdsamma, med suverän bredd och
glad nyckfullhet framkastade skizzer i ett par färgtoner. Walton är ock en af Glasgowpojkarncs
358
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
