Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
STEINLEN: PÅ GATAN. Attiuh.
Kvinnan år hufvudtemat i Rops’ alstring. Hon är föremål för hans lidelsefulla kärlek och
för hans gränslösa förakt. Hon är frestariunan, som står i djäfvulens sold. »Mannen behärskad
af kvinnan, kvinnan behärskad af djäfvulen», det är hans sats. En af hans äldsta bilder i denna
riktning visar satan, stående på Notre Dames torn i aftontimman, sående ut kvinnor öfver Paris.
»La chimère» visar kvinnan, som pressar sig upp emot sfinxen och hviskar i dennes öra, medan
satan lyssnar bakom, lugn och nöjd, filosofisk med de stora läderlappsvingarna hopfälda och
monoclen i ögat. Rops’ satan är en modern kavaljer, han visar sig i medeltida narrkåpa endast
då han tittar fram till Sankt Antonius bakom korset, där i Kristus’ ställe en yppig kvinna med
armarne utsträckta frestar den helige mannen. Öfver allt högt och rent segrar satan i kvinnans
gestalt. Rops understryker hennes nakenhet och oblyghet genom att klä henne i hatt, höga
handskar, höga eleganta strumpor, moderna skor, ett skärp om lifvet, för öfrigt intet. Han låter
henne i »La femme au cochon» i denna kostym med förbundna ögon ledas af ett svin, medan
Konsterna sitta nedanför sörjande. Hon ligger i sin fulla nakenhet utsträckt på kyrkans altare
(»Offret»), hon behärskar världen, där hon stående på jordklotet låter satan rifva draperiet af
sin kropp, hon visar sig som död, halft förruttnad men i snörlif och peruk, med stora höfter,
handskar, solfjäder, rasslande kjortlar och omsväfvad af korpar. Många af dessa till sitt
innehåll obeskrifliga bilder äro burna af en hårresande fantasikraft.
Man nämner Goya som Rops’ närmaste föregångare. Men hur stor är ej olikheten de båda
emellan! Goya är idel sundhet och bondkraft, och hans fantasiflykt är en barnlek jämförd med
den man ilnner hos satanismens konstnär. Lasten är ej Goyas område — af Rops’ motiv kunde
Goya ha behandlat t. ex. »den hängde» (en man som hängt sig i kläppen pà en kyrkklocka) eller
»Lugn råder i Warschau», där den ryska tvåhöfdade gamen kretsar öfver Polens lik, medan i skyn
skymtas brandsken, galgar med hängda, kosacker med människohufvuden uppträdda på pikarne.
Men föga låg det för Goyas lynne att väcka upp medeltidens djäfvul och skylla på honom, lika litet
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
