- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia under 19:de århundradet /
392

(1900) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.

monument. Sacconis Vittorio Emanuele-monument på Kapitolium i Rom är
arkitektur med skulptur som dekorativ prydnad. Den tyske arkitekten Bruno
Schmitz (f. 1858) har funnit en ny lösning på uppgiften, på samma gång
han i sina verk lyckats undvika schematiska former.

Monumentet på Kyflfhäuser med en ryttarstaty af kejsar Wilhelm (af Hundriesser) och en
sittande bild af Friedrich Barbarossa nere mellan hvalfven, är hållet i tung, mäktig
kvaderstens-arkitektur. Vid Deutschen Eck vid Koblenz och Porta Westphalika har Schmitz äfven rest
monument åt kejsar Wilhelm, imponerande genom stora proportioner. I detta på en gång pompösa
och oryggligt bastanta se tyskar uppslaget till en germansk och af det nya kejsardömets anda född
monumentalkonst, ett uttryck för det enade Tysklands samlade kraft och oryggliga stadighet.

Schmitz förstår att draga nytta
af platsens karaktär, att låta
monumentet liksom ge intryck af att
fullborda ocli afsluta naturens former.
De fasta formerna, den enkla, stora
konturen, den allvarliga karaktären
äro hufvudsaken, ornamentiken är
skickligt insatt i massan, skulpturen
endast en prydande bisak. Äfven
i det nationalmonument öfver
slaget vid Leipzig, som nu är under
byggnad på slätten utanför staden,
är det den väldiga massan, som
skall verka.

Afståndet mellan dylika
monument, af hvilka åtminstone de bästa
göra intryck af att ha växt upp ur
naturens formation, och dessa
stöder, där lätt klädda, helt jordiska
flickor med palmkvistar i händerna
leda den triumferande gamle
kejsarens häst eller lägga lagern
nedanför Bismarcks ryttarstöflar, ligger i
öppen dager. Motsvarande italienska
monument fasthålla i regeln
realiteten och uppblanda den ej med ett
allegoriskt element. I Frankrike, där
man har Rudes föredöme att följa,
släpper man fantasien lös och visar
för öfrigt ej den minsta rädsla för
patos, skulle man äfven tangera
det bombastiska — som t. ex. i
Gambetta-monumentet af Atibé på Place du Carrousel, där segerns gudinna med trikoloren sväfvar
öfver Gambetta, som med en vältalig armrörelse ordnar nationalförsvaret, omgifven af
representanter för det stridande och lidande fosterlandet. Det är typiskt nog, att denna
hufvud-grupp fått till omgifning diverse figurer, som öfverraska genom den absoluta frånvaron af vare
sig krigiska eller fosterländska emblem och som ha den enda uppgift att vara vackra,
monumentalt utförda människostudier. Skulpturens hufvuduppgift, den att konstnärligt förklara
skapelsens främsta verk, människan, glömmes mindre ofta af de romanska folken än af de
germanska. Den officiella tyska skulpturen måste först och främst taga hänsyn till beställarens
kraf — de konstnärliga hänsynen komma i andra rummet. Att de franska statyerna af republiken
äro hållna i klassisk stil är mindre att undra på, likväl har äfven i ett af de republikanska

AUBÉ: GAMBETTA-MONUMENTET.

Parit.

392

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:37:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ngbildande/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free