Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
»Jenner vaxinerande ett barn» (1873) var ett spirituelt prof på uttrycksfullt fasthållande
af en ögonblicklig rörelse. I den dekorativa åskledarprydnaden, genien som fångar den
elektriska gnistan, är Monteverde typisk för det behagfulla i den italienska plastiken, i sina
pojk-bilder för den moderna genreskulpturen, i sina arbetarstatyer en föregångare till Meunier.
Emilio Marsilis ytterst populära rökande pojke är äfven representativ för
genren liksom Ettore Ximenes’ »Gli scolare del Cuore», elfva pojkar i rad arm
i ann. På sista tiden har Ernesto Biondi vunnit rykte genom sin stora
bronsgrupp »Saturnalia» (i museet i Rom), ett representativt prof på liflull verism
och skarp karakteristik utan minsta hänsyn till plastikens officielt erkända
regler och förbud.
Bronsplastiken liksom marmorbehandlingen står i Italien högt, och allt
det som åstadkommes är ej lättvindigt fabriksarbete och handelsskulptur, ej
heller är det slag af fotografisk naturafbildning härskande, som man ser i
grafmonumenten i de italienska städerna, dessa sörjande herrar och damer, i
hvilka den tekniska behandlingen af stoflerna, af siden, spetsar, slöjor, står
öfver allt beröm. Äfven i grafskulpturen händer det för öfrigt någon gång, att
man finner enkel och innerlig känsla osökt uttryckt.
I England representeras klassicismen efter Flaxman i främsta rummet af
John Gibson och Thomas Campbell. Intryck från renässansen verkade
lifgifvande hos Alfred George Stevens, medan Thomas Woolner förde
prerafaeli-ternas ande öfver till skulpturen. Mera originalitet, mera sökande efter
uttrycksfull modellering än efter ren form visar den yngre skolan, mera
inflytande från Paris än från Rom. John Henry Foleg var realist i sina porträtt
och monumentalverk. Edgar Boehm (f. i Wien) gaf bland annat i sin realistiska
staty af Carlyle sittande, i nattrock, ett typiskt verk, som upplyser åskådaren
om, hur litet den yttre formen betydde för Carlyle. Hamo Thornycroft (f. 1850)
betecknar bland de engelska skulptörerna stadiet från David d’Anger och
Rude, om hvilka hans första verk påminna, till Paul Dubois. Statyerna
Stensättaren, Såningsmannen, Skördaren m. fi. gifva varianter i engelsk anda
af fransmännens typer. Den vackra formen mera än den genombildade
modelleringen utmärker Onslow Ford (f. 1852, i sin ungdom målare af
münchen-skolan), som väckte sensation 1883 genom sin staty af Irving i Hamlets roll
och sedan höll sitt rykte uppe genom Sångaren, Musiken, Dansen och det om
frändskap med italiensk skulptur vittnande Schelleymonumentet i Oxford med
Poesien sörjande vid den döde skaldens bår — det hela gör intryck af en
prydnadssak, bräcklig och elegant, vacker men föga monumental. Henry Bates har
mest utmärkt sig på reliefens område. Albert Gilbert (f. 1854) är främst känd
genom monumentet öfver Henry Fawcott i Westminster Abbey. Gruppen
»Segergudinnans kyss» (1882) har förebilder hos Mercié och andra.
Inflytande från Frankrike åstadkom ett modernt genombrott i den
engelska plastiken, särskildt tack vare Dalou, hvars verksamhet i London, där han
i flera år efter 1871 lefde som landsflyktig, blef af stor betydelse. Detta
inflytande röjer sig ej blott hos flera af de ofvannämda utan ock hos Leighton,
målaren, som 1877 uppträdde med sin »Atlet i strid med Pytlion», ett verk,
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
