Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
fransk smak och modern antik, Danmark fick i Thorvaldsen sin tids mest
utpräglade klassiker, som i sin konst sammanfattade allt hvad tiden begärde
af ädel harmoni och upphöjdt lugn:
»de rene formers rige,
hvor skiklcelserne staa som stille tanker,
afklædte jordisk drägt og jordisk attraa».
Thorvaldsens stora rykte och inflytande blef naturligt nog bestämmande
för skulpturen i Danmark en lång tid framåt. Men i Danmarks måleri växte
en på kärleksfullt verklighétsstudium grundad riktning, utan anspråk på inre
storhet eller yttre glans, men väl på känslans innerlighet och arbetets redbarhet.
C. V. Eckersberg (f. 1783, d. 1853), blef den danska målarskolans fader.
Han var en af de ytterst få skandinaver, som gått i Davids skola. Hans idealiserande
romartaflor och bibliska kompositioner blefvo tämligen torra, men den solida tekniska
grundval, han fick hos David, blef af största betydelse för hans verksamhet och för den stora
elevkrets, han handledde. Efter läroåren i Paris och sedan i Rom blef lian fästad vid Köbenhavns
akademi och i lika hög grad grundläggande för det danska måleriet, som Thorvaldsens konst
var för skulpturen. Hans konst var ett enda oaflåtligt naturstudium, ärligt, solidt, sträft. Det
fanns föga omedelbarhet hos honom, han sökte sig fram mödosamt, ihärdigt, grundligt, alltid
med kärlek till uppgiften och till studiet I fantasien låg ej hans styrka, ej heller i känslans
storhet eller flykt, men så slapp man också allt hvad retoriskt patos, effektsökeri, affekterad
sentimentalitet och uppblåst ihålighet heter.
Danmarks måleri fick, tack vare Eckersbergs inflytande, en borgerlig
karaktär och rörde sig inom en borgerlig motivkrets, blef ett anspråkslöst och
genom-ärligt uttryck för det konstbehof, som fanns inom landet, blef en konst för
det egna folket, ej för en liten internationelt estetiskt uppfostrad krets. Det
blef ej bestickande genom utförandets bravour, mödan och arbetet framlyste
i det ofta rent af ängsligt sorgfälliga utpenslandet af bokarnes grenar och
blad och af böndernas ansiktsrynkor. Konsten följde Grundtvigs uttryck:
»Vi er ikke skabte til höjhed og blæst,
at blive ved jorden, det tjener os bedst.»
Eckersbergs lärjungar — hela det följande släktledet — lärdes att studera
kroppsformerna noggrant efter naturen och att pålägga färgen med stor
försiktighet. De vandes från första början att se sig omkring och att afbilda
det som låg närmast för deras ögon, deras hem. Det gamla Köbenhavn med
de idylliska sjöarna, kastellet och Langelinie, Sjællands kust, skogarnas
grönska, kreaturen på marken, den frodiga slättbygden studerades, en vacker natur
utan stora former, af ett mildt ocli vekt skaplynne. Man målade interiörer
med figurer, gärna uppfattade med godmodig humor och fredlig satir, och
porträtt af herrar och damer, om hvilkas nationalitet man ej kan stanna i
tvifvel. Måleriet förblef danskt till karaktären, äfven då de danska målarne
kommo ner till Italien, som på den tiden var ideallandet med den
oföränderligt blå himlen och det måleriska latmanslifvet, Leopold Roberts Italien. Det
var folklifvet, danskarna företrädesvis målade där, sådana motiv som närmast
stämde öfverens med deras från hemmet medförda grundsatser.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
